Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
PESTJUNGFRUN
Östen Sjöstrand: Invigelse. Bonniers 1950.
4: 75.
Det är vanskligt att säga om Östen
Sjöstrands nya diktsamling betecknar en
utveckling i jämförelse med debuten förra året. Eller
om det inte snarare är så att de båda
böckernas högst olika grundtemata möjliggjort och
påkallat en förskjutning i sidled av själva stilen,
som den ovanligt ordkänslige poeten genast
lyssnat fram. ”Unio” var en samling
språkmusikaliska etyder, framförda med en
förfinad och personlig teknik. ”Invigelse” är en
tankebok av ställvis asketisk karaktär. Den
bärande dikten är ”Pestjungfru”, inspirerad
av Dante och nutiden. Men det är inte det
enda ställe i boken där Dante går igen: hans
spegelvärldsbild finns också i samlingens fj ärde
avsnitt (med motto av mäster Eckehart) och
annorstädes. Halvt om halvt verkar boken som
en neokatolsk prövo- eller bekännelseskrift. Med
nutiden befinner sig författaren i ”Inferno”,
med Dante åtminstone i första början av
”Paradiso”, ”i månens dunstkrets”.
”Pestjungfru” kan — om man så vill —
betecknas som ”50-talismens” första stora dikt.
Liksom i Lindegrens ”Mannen utan väg” är
det fråga om en formel, strängt upprepad,
denna gång med 3 gånger 3 versrader pr sida,
och man kan likaväl kalla det en enhetlig dikt
som en diktföljd.
Det är en otidsenlig tidsdikt, kanske just
som sådan tidsenlig. Vad den sätter under
debatt är begreppet välfärd, och Sjöstrand torde
vara strängt kritisk mot vad kommissionerna
menar med den saken: ”Statistiken bestred
sanningens symtom”, ”Glömskan förberedd i
alla instanser”, ”Översvämningarna kändes
ingen vid”, säger han. När partipolitiken mer
och mer gjort till sitt det gamla ordspråket
om att genaste vägen till mannens (väljarens)
hjärta går genom magen (en f. ö. sund tanke)
då har drömmen om Utopia gamlats. Det är
innebörden i den samhällskritik som f. n. ligger
nästan alla de unga skalderna om hjärtat. Man
vill andliga värden, andlig välfärd. Och vad
som av välfärdssamhället presenteras som
”konsten åt folket” är ju också ofta Norma-
mat. Ingressen till ”Pestjungfru” tycks mig
bygga på denna känsla av att all vår välmåga
bara är förklädnad och kuliss: verkligheten är
ett förhärjat land där digerdöden gått fram.
Man må sedan tycka om Sjöstrands vision vad
man vill, men
Nära middag syntes utanför Egmonts
portar trettio svartklädda bärare.
Samtliga svårt tyngda av bårar med lik.
Då dagens våg mötte aftonens dyning
såg de drömbelastade invånarna
att i varje bås stod en man med ett vitt kors.
Pestjungfrun, die schmerzensreiche Madonna
med sju dolkar mot sitt bröst, har i olika länder
haft olika namn, det är hon som är barmhärtig
genom det lidande (eller medlidande) hon
tillfogar (och varmed hon väcker) människorna.
Dikten formar sig med stor konstnärlighet till
en replik av medeltida legender eller fresker.
Bitvis kan den vara konstifik i bilderna och
svårgenomtränglig. Men vision är den:
Långt senare (när händelsen ägde rum
varslade ingen) sade sig någon ha
skymtat ett kvinnoansikte i fönstren.
Gunnar Ekelöf
EN FRÖKENSJÄL
Anne Charlotte Leffler: Ur livet. Urval
och inledning av Per Erik Wahlund.
Bonniers 1950. 7: 50.
En sällsam och fängslande kontrast bildas
av de öden som övergick det svenska åttiotalets
två författarinnor, Victoria Benedictsson och
Anne Charlotte Leffler. Den förra fick sitt
temperament betvingat och förkvävt; den senare
fick inte utlopp för sitt förrän i fyrtioårsåldern
och hade då bara ett par år kvar att leva. Den
förra påtvingades ett äktenskapligt samliv som
var henne förhatligt och utvecklade sig till en
frigid hysterika, som inte längre kunde träda i
naturlig förbindelse med en man, inte ens med
den hon älskade eller trodde sig älska. Den
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
