Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
”Vi brukar inte gå på sådana här bjudningar”, sade
June.
”Men vi hörde att Ni skulle komma”, sade Jane.
”Och vi måste verkligen träffa Er”, sade Joan.
”Brukar inte jag heller”, sade jag, ”men det var roligt
att träffa Er.”
”Er bok är mycket spännande”, sade Jane.
”Tack så mycket”, sade jag.
”Den är så underbart oskyldig”, sade Joan.
”Det var roligt att höra”, sade jag.
”Så förtjusande ren och ofördärvad”, sade June.
”Det var roligt att höra”, sade jag.
Det märkliga har nu inträffat, att Kenneth
Patchen, denne våldsamme experimentator, så
föga lämpad att arbeta i bestsellerindustrin,
faktiskt själv delvis råkat realisera Mr Budds
framgång — givetvis utan alla förläggarknep
med punkter och asterisker. Han har skrivit
en roman som verkligen är ”underbart
oskyldig”, ”förtjusande ren och ofördärvad”. Den
kom ut förra året och heter ”See you in the
Morning” — och det är med den som Kenneth
Patchen nu introduceras för svensk publik.
”Vi ses i morgon bitti” har alla
förutsättningar att bli en stor succé. Hj älten har
gyllen-brunt hår, vita tänder och endast några
månader kvar att leva. Han super en aning i början
av boken men är i slutet huslig som en vid
härden spinnande katt. Hj ältinnan är en mycket
söt ung städerska med allvar i blicken och
humor i hjärtat. De träffas nära stora stränder
(med gyllenbruna kroppar), de vandrar i
skogar och kupar händerna kring blommor, de
besöker övergivna hus (där det kanske spökar),
som Tom Sawyer förirrar de sig in i djupa
grottor (där deras stearinljus slocknar och
döden lurar — men de lurar döden), de rider
på hästar ute i Guds fria natur och talar med
bönder på böndernas sätt och med varandra
på den obegränsade kärlekens språk:
— O nej tack, inte mer. Om jag äter en till så
spricker jag faktiskt.
— Inte en halv heller?
— Nej, inte det heller. Jo för resten. Om du äter
andra halvan.
— Sylt eller mjukost?
— Bara smör. Hur många har jag ätit för resten?
— Inte alls många.
— Inte alls många? Är inte det där andra
omgången?
— Joo, men glöm inte att jag också har ätit av dem.
— Ja visst, en enda mot mina sex. Etc. etc.
Till en början skulle man nästan vilja tro
att ”Vi ses i morgon bitti” är ett mästerverk
av ironi, men man behöver bara begrunda de
partier där berättelsen övergår i
impressionistiska poem över det elementära livets, molnens,
trädens, gräsets skönhet, enkelhet och rikedom
för att finna att boken är ett krampaktigt
triumferande försök i en helhjärtad och
renhjärtad genre. Efter Sturm und Drang-tidens alla
knep, stönanden och konstigheter har Patchen
velat återgå till Rousseau och skriva ”en roman
om kärlek och förtröstan” (som undertiteln
lyder). Men han är naivare än Jean Jacques
och den kärlekens höga visa han har velat
skriva har inte blivit någon ny Héloise — bara
en enkel kompensationsroman. Som sådan kan
den kanske betraktas som ett rörande dokument
och man bör kanske inte förneka att den här
och var mellan banaliteterna har en viss
patetisk charm. För unga flickor och äldre honetta
damer bör den vara ett fynd.
Mot översättningen kan även den som inte
sett originalet bli en smula skeptisk: ”Ett nytt
tal bröt ut vid bordet” låter litet egendomligt.
”Att möta en orm” är kanske inte heller så
perfekt uttryckt. Och vad kan det innebära att
”en korpulent kvinna var i färd med att
makligt fälla träd med en hängmatta”? Men här
kan det ju vara Patchens eget surrealistiska
pekfinger som sticker fram ur ett hål i
entydighetens tumvante. Åke Janzon
HÅRDA GOSSAR OCH LÖSA
Hårdkokt. En samling noveller valda av ÅKE
Löfgren. K. F :s förlag 1950. 3: 75.
”Hårdkokt” är en antologi för vänner av
den moderna, åtstramade stil som blir allt
vanligare i detektivromanerna och som en tid var
på väg att dominera även den något
allvarligare litteraturen. I detta urval kan man
visserligen ha skäl att diskutera kokningtiden
ibland och några av de svenska bidragen är
knappast heller så tillknäppta som genren
bjuder, men det är ändå en läsvärd volym med
flera verkligt goda nummer.
Till de bästa hör Erskine Caldwells
virtuosnummer ”Augustieftermiddag” och Faulkners
”Solnedgång”, ett broderi i kanten på ”The
Sound and the Fury”. Vidare finns Farells
förträffliga skildring av en missanpassad flicka
på kalas, ”Fågelskrämman”, ett rätt ordinärt
normalförsök i branschen som heter
”Rånmordet” av en herre vid namn Jack Jones samt ett
avsnitt ur saxofonisten Mezz Mezzrows
berömda memoarer ”Really the Blues”. Mårten
Edlund, som så utomordentligt tolkat många
av de hårdkokta på senare år har roat sig med
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
