Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
kungar han har mött har haft en hel del att
göra med hans olika expeditioner till
Centralasien. Adolf Erik Nordenskiöld var väckaren
och föregångsmannen, som under sitt
triumftåg genom Stockholms gator efter
Vega-fär-den ingav den femtonårige författaren en
brinnande önskan att själv göra någonting liknande
vid mognare år. Oscar II var mecenaten och
vännen som hjälpte och stödde den unge
upptäcktsresanden och eggade honom till nya
krafttag. August Strindberg intervjuade en
gång Hedin om Tibets geografi men kom
senare i våldsam polemik med honom rörande
Lop-Norfrågan. Nansen, Amundsen, Robert
Scott och Henry Stanley diskuterade
upptäckts-resandets yrkesproblem med sin berömde
svenske kollega. Lord Curzon betygade i många
brev sitt intresse för Hedins geografiska
upptäckter, och Lord Grey of Fallodon lyssnade
fascinerat till hans skildringar av vildgässens
flykt över Tibets öknar. Ibland försvinner
visserligen författaren och vi får små fristående
teckningar av fängslande personligheter, men
det vanliga är att han går till den motsatta
ytterligheten och tar upp en berömdhet till
behandling endast för att få tillfälle att berätta ett
kapitel ur sitt eget spännande livs historia. Vad
Hedin har att förtälja om sultan Abdul Hamid
II av Turkiet, shahen av Persien och den siste
emiren av Bokhara är i och för sig ganska
likgiltigt, men mötena med dessa potentater
ger författaren anledning att berätta hur han
kom att bli föreställd för dem. På så sätt läggs
bit till bit i detta egendomliga memoarverk.
För anmälaren har det varit ett mycket stort
nöje att i denna form få upplysning om den
unge Hedins drömmar och resplaner, om hans
första expeditioner och om hans genombrott
som upptäcktsresande. Sven Hedins liv avslöjar
sig för oss som ett massivt förverkligande av
glupska pojkdrömmar. Dessa färgrika bilder
från det tidigare skedet ger oss också en klar
bild av hur fängslande detta liv har varit.
Verket skall fullföljas med ytterligare en del,
som väl då kommer att syssla med personer
närmare vår egen tid. Kanske glider vi därmed
in i ett skede då de politiska intressena lade
beslag på författaren. I förordet erinrar han
om att hans beröring med Hitler-Tysklands
herrar redan har behandlats i ett annat
nyutkommet arbete (”Utan uppdrag i Berlin”).
När man i Sven Hedins senast utkomna arbete
inhämtar hur snabbt han vann allmänt
erkännande inte bara i Sverige utan även i England
och Ryssland gör man den reflexionen att den
berömde upptäcktsresanden, kartografen och
reseskildraren skulle inta en helt annan
ställning i vårt kulturliv i dag, om han hade
underlåtit att någonsin gå utanför de områden som
han så suveränt behärskar. Åke Thulstrup
OM ELLEN KEY
Axel Forsström: Om Ellen Key. Gleerups
1949. 8:50.
När lektor Axel Forsström för ett kvarts
sekel sedan disputerade på en avhandling om
kritikern Urban von Feilitzen-”Robinson”,
tillägnade han denna Ellen Key. Hon hade invigt
honom i sin kärlekshistoria och låtit honom
excerpera Robinsons brev till henne på
1870-och 80-talen. ”För studiet av Robinson var
dessa brev mer givande än hans skrifter”,
konstaterar Forsström i den bok ”Om Ellen Key”
han publicerat till hundraårsminnet av hennes
födelse.
I sin behagliga volym har Forsström samlat
sju studier. Den allra mest värdefulla
behandlar Ellen Keys och Urban von Feilitzens
förhållande, detta ”andliga äktenskap”, som bragte
dem båda så mycket av ”sympatiens solrus”
och så mycken plåga. Ellen Keys brev till
Robinson brände hon till oersättlig förlust för
forskningen upp vid ”brytningen” 1887; dock
blev bl. a. ett par brev från år 1881 av en
tillfällighet bevarade. Dessa ger, som
Forsström framhåller, ”uttryck åt kärlek,
svartsjuka, förtvivlan och samvetskval över att hon
trängt sig störande in i hans äktenskap. De
häftigaste anklagelser mot Feilitzen växlar med
passionerade kärleksförklaringar.”
Finkänsligt och klokt bedömer Forsström förhållandet.
Ellen Key anlade en almqvist-ibsensk ideal
fordran på äktenskapet och betecknade
Robinsons som oäkta, ja ansåg barnen tillkomna i
ett ogiltigt äktenskap. Denna Ellen Keys syn
delade Robinson, ”kanske i någon mån
suggererad därtill av henne”. Några yttranden från
1922 av Ellen Key, vilka Forsström återger,
visar att bitterheten lagt sig och att hon nu
betraktade Robinsons äktenskap mer nyktert.
Perspektivet hade förändrats. Hon kan rentav
förklara att hon trots allt ”var en episod för
Robinson, och att han gett sin stora, alltid
levande kärlek till Lotten Lindblad”. Men hon
tillfogar: ”För mig var han allt.”
Ett par tillägg till Forsströms framställning
kan göras. ”Brytningen” 1887 medförde inte
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
