Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Gunnar Ekelöf: De borde skämmas. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
DE BORDE SKÄMMAS
i
De har förlorat förmågan av likgiltighet
som är förmågan av lycka. Kanske.
Nervositet societet polis diplom diplomat etappsvin
och det möjligas konst är det omöjligas.
O fantastiska likgiltighet utanför!
O likgiltiga fantasteri utanför
med alla dina banala eller extravaganta fasor och fasaner
där utanför i vinden. Utanför.
Bröderna har längesen farit vilse i gaskammaren,
nu släpar Movitz sin sista sjukdom genom slavlägren
och jag går omkring med våra sanningars sönderslagna ansikte
i friheten i jämlikheten utanför.
O fantastiska likgiltighet utanför!
O likgiltiga fantasteri utanför
med alla dina sönderskjutna fanor och fasader
där utanför i likgiltigheten. Utanför.
En gång skrek jag för mig själv: Jag vill inte dö!
Jag vill inte dö! Och jag kan inte leva! Men det var längesen.
Nu har jag hunnit fatt mitt ord och kan slå det tillbaka:
Jag vill dö. Alltså kan jag leva. Utanför.
II
Jag skrev en gång en inledning
till vad jag skulle ha sagt
men jag har strukit den —
Dock ville jag
att när mörkret slår samman över mig
det sista som syntes
vore en näve, knuten
bland näckrosor
och det sista som hördes
ett ord av bubblor
från bottnen.
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
