Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Henry Green: Pausen. Novell. Översättning av Birgitta Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY GREEN
PAUSEN
i
Det fanns en disk inne på brandstationen.
På disken stod en låda öl. En brandsoldat
lyfte upp de fulla butelj erna ur lådan och satte
dem på hyllor. Han var ensam.
En annan brandsoldat kom in. Han var utan
sin uniformsrock. Han hade rutig skjorta. Han
vid disken började härma honom utan att se
upp från vad han hade för händer.
”Du — din — din — din tok”, sa han vid
disken. Av hans sätt att tala kunde man ha
trott att en av dem stammade.
”Tie Woodbines, tack.”
”Tie”, sa han vid disken.
Pingel i kassaapparaten. Så tystnad. De
båda männen stod tysta.
”Ska du ha en rök?”
”Nej, inte än. Fast tack i alla fall, Gerald.
En annan röker inte så mycket nuförtiden.”
”Inte så mycket som förr, va?” sa Gerald,
han i den rutiga skjortan.
Det låg en undermening i yttrandet. Det var
ekot av en åsikt som allmänt omfattades på
stationen, nämligen att han vid disken ofta
stack sina långa fingrar i kassalådan. Men det
sades utan elakhet. Han vid disken lät det
passera opåtalt. Han visste att personalen var
beredd på att bli bestulen, inom rimliga gränser.
Han lyfte upp en annan full låda på disken.
Efter en stund sa han:
”Dom blir inte lättare pricis. Är det
nånting i görningen i kväll?”
Han frågade i vänlig ton, för att ge betalt
för gammal ost. Han syftade på det faktum att
det inte var så noga om Gerald uteblev från
de taktiska övningar som hölls varje kväll för
att hindra mannarna att komma i säng. Gerald
snickrade lite åt dagofficeren.
”Inte som jag vet”, svarade den andre. Hans
2 BLM 1950 VII
tonfall var utstuderat likgiltigt, för att visa att
han inte brydde sig om det.
”Vi behöver en ny blitz”, anmärkte han vid
disken.
”Det gör vi”, fick han till svar.
Ingen av brandsoldaterna stammade.
”Jag såg gamle Sambo i dag.”
Den andre gjorde inte en rörelse.
”Varför har du den där djävliga skjortan
på dej?” fortsatte den förste. Han höll ögonen
på flaskorna som han ordnade. ”Har din
kärring så många dammtrasor att hon inte vet
va hon ska göra med dom? För i så fall
behöver vi ett par hemma. Jo, som sagt”, avbröt
han sig, ”en annan såg Sam.”
”Killen som tittar i november?”
”Just det. Sam Race.”
En kort tystnad.
”Vet du var jag sist såg ’en?” fortsatte han
vid disken.
”På en utryckning?” Detta syftade på att det
inte var så noga om han vid disken uteblev från
övningar ibland. Han brukade skylla på sitt
ansträngande arbete med att kontrollera lagren.
”Utryckning! Sällan heller! Borta på Burdett
Road den där natten vi hade en sån svår blitz.”
”Menar du det?”
”Jag har inte sett ’en sen den där natten
Willy Tennant kom in under pumpen när
gamle Ted Fowler skulle flytta den. Konstigt
att han inte bröt benet av sej för resten.”
”Gick hjulet rätt över?” frågade han i
skjortan som om han hade frågat hurdant väder
det var.
”Om det gjorde! Jag var där och såg ’et
med egna ögon. Ja, sen den kvällen har jag
inte sett till Sam förrn i morse. Faktiskt
konstigt, när man tänker på saken.”
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
