Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Henry Green: Pausen. Novell. Översättning av Birgitta Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUSEN
”Nummer sjutton var det, Alfred”, sa han
vid disken.
”Det kan hända”, svarade den sjätte. Han
hade inte lust att gräla om saken. Han ville
fortsätta sin historia. ”Det spelar ingen roll
för resten”, tilläde han och började redan
tappa intresset för sin historia. ”Summan av
kardemumman var i alla fall att en kille på
gatan hojta åt oss att det var nåt vaj oppe på
taket, och Joe här och en annan fick förstås
fart i oss. Dom andra la ut slangar, mens vi
två skubba uppför trappan med en
handpump, för den händelse att det inte var så
farligt. Kåken var obebodd, det var bara nån
som titta till den då och då, och det låg lakan
över alla möblerna, och varenda dörr var låst.
Djävligt spöklikt. Snygg kåk för resten,
förbannat påkostad och så, men kuslig på nåt sätt.
Inte skulle då jag vilja bo där. För stort. Det
var väl bortåt en femton sexton rum så där.
Nå, i alla fall så vällde det ner en djävla massa
rök från översta våningen, men till sist
lyckades vi i alla fall ta oss opp och hitta takluckan.
Det var faktiskt alla tiders att komma ut på
taket och få andas igen, inte sant, Joe?”
”Skriv opp det”, svarade Joe.
”Nå, i alla fall så börja vi plocka bort lite
takpannor”, fortsatte brandsoldaten, ”och om
en stund hitta vi ett ställe där det var lite
varmt, fast vi hitta inte själva eldhärden, så
vi snoka omkring på det förbannade taket en
stund, och så ett tu tre hördes ett förbannat
visslande ljud liksom oppe i luften alldeles
över våra huven, förstår ni, precis som en
förbannad hundracka som tjuter, och det
kom närmare och närmare fast vi inte kunde
se ett djävla dugg. Fan, jag blev så skraj så
jag kunde dö. Trodde det var ett djävla
hemligt vapen igen. Ja, jag hojta nåt till Joe...”
”Det hörde jag inte, Alf. En annan var
alltför upptagen av att försöka komma undan
sattyget.”
”Ja, djävlar vad vi sprang. Joe här stog
närmast takluckan, så han stack ner först. Ja, det
var ju ingen vits med att stå och krusa, menar
jag. Och sen, just som jag kom ner genom
takluckan så titta jag opp, och då såg jag vad
det var som hade skrämt livet ur oss. Vet nl
vad det var?”
Alla i rummet utom främlingen kunde ha
talat om det. De hade hört historien ofta. Och
främlingen var inte intresserad.
Alfred svarade själv.
”En förbannad spärrballong”, sa han.
”Den hade blivit träffad av en granat. Och det
där visslande ljudet kom sej av gasen som
strömma ur fanstyget, mens det sjönk eller
också av tygtrasorna som gneds mot varann.
Inte vet jag. Fast Herregud, vad en annan var
skakis.”
”Jag med”, sa Joe.
Det blev tyst igen. Båda läppjade försiktigt
på sitt öl. Alfred, som kände på sig att
historien inte hade gjort lycka därför att den hade
berättats förut, vände sig mot främlingen för
att försöka avlocka honom något nytt.
”Vicken station kommer du ifrån?” frågade
han.
Mannen vaknade med ett ryck ur sin
håglöshet. Han svarade undvikande.
”Jag är samvetsöm.”
”Samvetsöm? Ja, varför inte?” svarade
Alfred storsint.
”Jag har aldrig varit ute på nåt jobb”,
till-lade främlingen. ”Och jag vet faktiskt inte om
jag kan vara med på att släcka eldsvådor
heller”, fortsatte han desperat. ”Jag vet inte om
det är rätt.”
En tyngre tystnad följde.
5
Hyde Park en söndag. Det var varmt. En
brandsoldat i civila kläder och en ung flicka
fördrev eftermiddagen vid den delen av the
Serpentine där metning är tillåten. De hade
lutat sig bort från det glittrande vattnet, i
vil-stolar.
En flicka på arton gick långsamt förbi,
klädd i skär klänning, prydlig och billig, en
av tusen likadana modeller. Ur sin vilstol
sa den andra flickan, snabbt och retsamt:
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
