Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Henry Green: Pausen. Novell. Översättning av Birgitta Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUSEN
mej ha råkat på en bålgeting. Men kråkor. Jag
minns första gången jag såg en kråka. La
märke till den ordentligt, menar jag. Jag var
ute i min koloniträdgård. På permissen innan
hade jag vart ute och satt ut stöd åt ärterna
så prydligt och snyggt som aldrig det. Men
när jag kom för att se om ärterna hade tagit
sej, så ta mej fan hade inte vartenda
förbannat stöd gått åt helvete för mej. Dom var
alldeles för klena, så hade det växt. Fast i början
begrep jag inte det. Och just som ja böjde mej
fram för att kika efter, så kom en stor svart
tingest susande ner mot mej. I första
ögonblicket haj a jag till och trodde att vi hade
blitzen över oss igen. Men sen satte jag opp
handen och spana ett slag. Och borta i ekträt
alldeles där vägen går förbi våra trädgårdar
satt ta mej fan sju av dom djävlarna. Och
kraxa och gick på. Och sen kom en karl med
en bössa och knäppte tre av dom. Stora var
dom, så fy fan! Resten kom aldrig tillbaka.
Nä, vi såg aldrig röken av dom mer.”
7
Två brandsoldater var på väg tillbaka till
stationen från fabriken där de gjorde
granathylsor de två timmar varannan dag de fick en
kort permission.
Den tionde sa till den elfte.
”Jag börjar få nog av det här, Wal.”
Den elfte svarade:
”Det är du inte ensam om.”
”Tror du vi nånsin får en blitz till?”
”Om han inte sätter i gång en snart, så får
vi snurren hela bunten.”
”Skriv opp det.”
”På varenda station, varenda dag, är det
nån som får snurren. Har du hört om
vaktposten borta på 18 Y?”
”Nä, vad då?”
”Jo, ser du, dagofficern hade hitta på nåt
ärende så han kunde smita från rummet, och
när han kom ut fick han se att det inte fanns
nån vakt vid grinden. Så han spana runt men
såg inte till vakten nånstans. Men så var det
liksom nåt som viska till en att titta opp. Och
där satt killen som skulle ha stått vid grinden
uppflugen på takåsen och hala i en lång lina.
Så officern hojta, för att driva med killen
förstås: ’Hur har du det där oppe?’ Och vet du
vad killen svara? ’Jag har räddat fem nu’,
svara han.”
”Nähä?”
”Det är så sant som att jag står här. Så
dagofficern stack in och gick oppför trappan ända
tills han kom till ett fönster alldeles där
vakten satt. Det var en riktig fläsklägg, förstår du,
och han var lite flåsig när han kom opp. Först
visste han inte riktigt hur han skulle bära sej
åt, så han ropa: ’Jaså, du har räddat fem?’
’Ja, löjtnant. Men nu orkar jag inte mer.’ ’Håll
dej fast bara, så ska jag komma ut till dej’,
röt officern åt en. ’Det går inte’, fick han till
svar, ’för jag är omringad.’ Omringad av eld,
mena killen. Slutet på visan blev att dom fick
ta till stora brandstegen för att få ner’en. En
som inte känner till det här jobbet skulle väl
knappt tro att det var sant, va?”
”Dom kommer att få hämta tvångströja åt
mej vicken dag som helst”, svarade den tionde.
De gick vidare, tysta.
De förbigående föraktade dem i den
uniform, som två år tidigare hade förskaffat sin
bärare fria drinkar på vilken krog som helst.
Översättning av Birgitta Hammar
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
