Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - C. G. Bjurström: Försök till en överblick. Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. BJURSTRÖM
HENRI CLOUARD
litteraturen. Den senaste upplagan av Lalou’s
”Histoire de la littérature contemporaine”
(Presses universitaires) har förts ända fram
till 1944—45. Ingen av dem har emellertid
gjort ett så fullständigt inventarium som
Clouard vars bok kommer att kvarstå som en
oundgänglig uppslagsbok för den tid han har
behandlat. Den första delen (1885—1914)
emottogs när den kom ut av ampla lovord och
belönades med franska akademins stora pris.
Den andra delen, som sträcker sig ända till
1940, har däremot utsatts för strängare kritik
— såsom även naturligt var.
Clouards två tjocka volymer på över 600
sidor var är späckade med upplysningar och
han torde inte ha glömt någon författare av
mera betydande mått. Knappast någon av de
mindre heller. Detta utgör både hans styrka
och hans svaghet. Vad han vinner i
fullständighet förlorar han i klarhet och översiktlighet
och inför detta ofantliga antal okända eller
bortglömda namn kan man inte undgå att
önska att urvalet hade varit en aning strängare,
framför allt som Clouard ofta endast hinner
kommentera författarens namn med ett par
årtal, en boktitel och ett par adjektiv.
Man frågar sig om inte Clouard hade
kunnat begagna sig av en tydligare plan för sitt
verk. Men var finns den litteraturhistoria som
äger en i allo tillfredsställande plan? Ett så
levande och skiftande material låter sig inte
fångas i kronologins grovmaskiga nät.
Uppdelningen i skolor, riktningar och
litteraturgrenar ger inte heller något tillfredsställande
resultat eftersom författarnas verk hotas att
skingras i ett otal olika kapitel. Clouard har
försökt göra en kompromiss mellan de olika
uppdelningsmöjligheter som förelåg, det är ju
den enda lösningen. Samtidigt har han velat
undvika alla undervisande pekpinnar och
pedantiska årtal och lagt sig vinn om att i
möjligaste mån genomföra en lättläst, essayistisk
form. En del författare har han dock ansett sig
tvungen att dela upp på olika kapitel. Barres
återfinner vi sålunda i tre olika sammanhang,
likaså France. För att få en uppfattning om
Loti, Boylesve, Maeterlinck, Louys eller Gide
måste vi söka reda på de olika kapitel de
behandlas i. Clouard har försvarat sig med att
dessa författare, exempelvis Gide, spelat honom
det sprattet att de har levat så länge och antagit
så skiftande gestalter. Men var det inte just i
dessa fall vi behövde en sammanhängande
skildring av deras utveckling? Om en dylik
framställning hotade att bryta den
kronologiska ramen hade Clouard ju kunnat
framhäva sammanhangen i allmänna översikter.
Ett undantag måste emellertid göras för den
första avdelningen, Symbolismen. Här kunde
Clouard ju även grunda sig på tidigare
detaljerade undersökningar. Hela skildringen av
symbolismen som litterär rörelse är utmärkt.
Det är desto mera anmärkningsvärt som man
förvånas av att se hur olika de diktare var som
bildade denna ”skola”. Det finns inte många
likheter mellan Mallarmé och Verlaine, Moreas
och Verhaeren eller Maeterlinck. Att det
symbolistiska måleriet uppvisar en lika heterogen
samling konstnärer visade en utställning på
Orangeriet helt nyligen. Där rådde samma
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
