Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - C. G. Bjurström: Försök till en överblick. Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÖK TILL EN ÖVERBLICK
teraturen återspeglar. Litteraturen och konsten
är inte några världsfrämmande sysselsättningar
såsom många vill tro, de är åtminstone lika
känsliga barometrar som börsnoteringarna.
Det kan verka godtyckligt att sammanföra
händelser från olika områden. Det är icke
desto mindre frestande att sammanställa
1600-talsklassicism och merkantilism, romantik och
liberalism. Vi befinner oss alltjämt i en
libera-listisk och romantisk epok. Mot vilka
levnads-former och vilka litterära former leder oss den
nuvarande utvecklingen? Naturalismen
uppträdde samtidigt som en ökad industrialisering.
Svarar den naturalism som enligt Picon
kännetecknar den nuvarande litteraturen, mot en
ökad industrialisering och mot den inrutning
av människornas liv som både den amerikanska
och den ryska samhällsutvecklingen tycks leda
till? Hur kommer vår litteratur att se ut om
dessa två krafter, som ju liknar varandra så
starkt, erövrar hela världen? Kommer vi att
få en förströelselitteratur eller en
uppbyggelse-litteratur? Tecknade serier eller romaner om
den gode arbetaren och det lyckliga,
välorganiserade och intresselösa livet i en totalitär stat?
Kommer författarna att ersättas av fabriker
för standardiserad fritidslektyr eller av
propagandahögtalare? Eller kommer de att sätta
sig till motvärn?
Om den nuvarande romanlitteraturen kan
anses naturalistisk, är den dock, såsom Picon
även påpekar, ”metafysisk”. Jag vet hur dålig
klang ordet ”metafysik” har fått för dem som
tror sig behärska tanken och samhället likaväl
som naturkrafterna, men är inte denna tendens
ett tecken på att romantiken — åter ett
misskrediterat uttryck — och friheten ännu inte
har försvunnit? De fortlever trots den
skepticism som omger de båda uttrycken. Denna
kluvenhet är kanske också typisk för vår tid.
”En ny romantik” har man också kallat den
nya rörelse som först uppstod 1948,
”Epiphan-ismen”. Man har inte hört mycket talas om
den sedan dess. Grundaren Henki Perruchot
har emellertid nyligen givit ut en ”Introduc-
ANTOINE DE SAINT-EXUPÉRY
tion å 1’Epiphanisme” (Sillage) där han
försöker i korthet framlägga den nya riktningens
program. Dvs. något direkt handlingsprogram
finns knappast, det gäller en sorts allmän syn
på världen som trots några riktiga och ganska
banala iakttagelser verkar en aning dimmig.
Enligt Perruchot betecknar Hiroshima den
”filosofiska erans” slut. Alltsedan Sokrates,
anser han, lever människorna under trycket av
en filosofi som söker efter ”universella och
absoluta lagar avsedda att rationalisera och
uniformisera människornas beteende”.
Logiken är dess främsta verktyg och delar upp
världen i ett ständigt ”antingen eller”. Ur detta
tillstånd har de olika ideologierna, som ställer
människorna mot varandra framsprungit.
Vetenskapen — Einstein givetvis — har
emellertid visat att logiken och filosofin var
otillräckliga. Relativiteten har under de senaste tiderna
banat sig fram på en rad olika områden —
Pirandello inom litteraturen t. ex. Världen är
nu mogen för vad Perruchot kallar för
”Människans era” och som han tydligen anser
sammanfalla med en vetenskapligt behärskad värld.
Individerna, icke det abstrakta begreppet
Män
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
