Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bertil Bodén: ”The Body”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL BODÉN
med en karaktär av självuppgörelse som bidrar
till förklaringen av den engelska titeln, ”The
Body” (”Kroppen”). Hela händelseförloppet
utspelas inom en person, ett medvetande. Vad
som sker är kroppens, den förvisade driftens
plötsliga revolt mot det i sitt victorianska torn
sig isolerande förnuftet.
B. har tidigare tillfredsställt sig med de mer
eller mindre perverterade rationaliseringar
(modell: flugleken) som får ersätta ett sunt
driftsliv, men när nu driften frigjord bryter
fram (i romanen: när D. en gång nästlat sig
in i B:s familjeliv, har denne inte längre något
verkligt försvar mot honom) blir det inte som
befriare utan som sjukdom, ungefär som
nykteristen som blir alkoholist. Men
kapitulations-tillstånd inträder inte i och med att spärrarna
släppt, i och med att barrikaden genombrutits:
nu inleder B. partisankriget bakom linjerna
(på det inre planet: den fortskridande
klyvningen i psyket) och det präglas från hans
sida av den bedrägliga klarsynthet, den
”des-perationsslughet” som inte är ovanlig i vissa
tidiga förvirringstillstånd.
Kap. 3, där B. under avnjutandet av sina
skuldkänslor i sin tillfälligt frånvarande hustrus
rum och hemligaste lådor, lämnar en ny
variation på medvetandets kurragömmalek med sig
självt. Här är B. tjuven som bestjäl sig själv:
de bevis på hustruns otro han inbillar sig vara
ute efter, insamlar han — detsamma gäller för
”bägge planen” — naturligtvis ytterst mot sig
själv. Skuldkänslan uppammar förföljelsemani,
sina förföljelseidéer projicierar den parnoide
utåt — och cirkeln sluts. B. fortsätter sin
skugglek, nu med D. som mål. Samtidigt som han
bestjäl sig själv, börjar han njuta av att bli
bestulen (i texten: av D. som han inbillar sig
har ett förhållande med M. -—• hustrun) —
denna rationalisering i masochistisk riktning
är också ett led i partisankriget som man med
tysk terminologi närmast vill kalla för elastisk
reträtt.
Det ”historiska perspektivet” på B:s
sexual-neuros är ständigt närvarande. Kontrasterad
mot de moderna ungdomarna som allt
emel
lanåt får framträda som en slags rationalismens
kör, framstår hans främlingskap, hans
enten-ellerposition med bjärt åskådlighet. Norma,
den sakliga skrivmaskinsflickan-apparaten som
gömmer könet under sina hornbågade, men
behärskar den moderna konsten att vara
kallhet, suger sig under dansen som en igel fast
mot B:s lår, men ser samtidigt sval och
reserverad ut ”som om hon ordnade blommor, kalla
irisar i ett tomt rum ..B. blir chockerad,
tappar takten och upptäcker inte förrän för
sent att han skulle velat fortsätta dansa. För
Norma är det bara matematik,
golddigger-taktik.
En annan givande kontrast. Mrs Lawlor, den
försupna hyresvärdinnan, tillhör egentligen
”samma årgång” som B., men de har valt olika
vägar: ”Och vi två, hon med de skumma
ögonen och fingrar som drömde sig förlorade
drömmar bland pärlorna, jag med ivriga
händer som sökte bland förbjudna ting — båda
rörde vi oss stilla, lika stilla som guldfiskarna,
våldsamma endast i vårt inre.”
Guldfiskarna — den urgamla fisksymbolen,
giltig redan före Freud — förekommer ofta i
handlingen. Likaså ett otal andra, mer eller
mindre vedertagna sexualsymboler såsom
avloppsrör, råttor, rep etc. (för den
sexualhäm-made eller sexualfientlige upplevs ju alla ting
med associationskraft till det förbjudna
området nedanför naveln såsom sexualsymboler),
men det förekommer också ofta att högst
vardagliga handlingar eller beteenden genom en
subtil skildringskonst får en dubbelbetydelse
med sexuell innebörd.
Hos den av omväxlande obscena fantasier
och äckelkänslor alltmera plågade B. (han har
hamnat i det farliga läget mittemellan förnuft
och drift) kan nu t. o. m. ett par ungdomars
oskyldiga månskenssvärmeri väcka stark olust
och indignation — det är ju hans egen
sexual-neuros som aktualiseras därigenom: ”Och
röd-blommige Dicky med bitar av tistelblad
fastsittande på kläderna? Var det så att den
normale var mest tvivelaktig ? Eller — var kvällen
sådan att den förförde till och med den nor-
526
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
