Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
fulltonigt verk, men det röjer sig i enstaka
skärvor, i en förbiskymtande dager, en
dröjande ton, en fragmentarisk linje, en isolerad
kurva, i en konst av som alltid fåtaliga ord,
fast präglade, valda med sällsynt kräsenhet och
sammanfogade till knappa, kristallklara
meningar. En sparsam lyrik har tvingats fram ur
ett hårt material, och det bitterömma anslaget
från fordom finns bevarat. Med ett par
undantag. I ”Nattpasset” har den kvinnliga
huvudpersonen sålunda ett fatalt tycke av
veckopressromantisk dreamgirl, och ”Fin eftermiddag”,
som drar ut linjen från romanen ”Torntuppen”,
handlar om en oxgubbe som bevistar sin egen
begravning, varvid hans själ svävar i rymden
ovanför. Detta gottköpsaktiga sätt att handskas
med döden har alltid förefallit mig som en
förvånande svaghet hos en författare av
Fride-gårds rang.
Ett par av novellerna hämtar motiv från
statarbarnens värld, och de är de varsammaste,
de ömmaste. Hur det ser ut i barnasjälarna,
hur det känns när det gör ont i en unge eller
när känslofördämningarna börjar brista i ett
pojksinne, om det vet han något definitivt och
avgörande. En jordarbetares förstulna känsla
tolkar han lika fint och kryddar med stillsam
ironi: ”Han var snäll mot alla, både barn, djur
och tokar. Till och med mot sin hustru.” Lars
Hård är ute och går i en tredje, går i flickspår
som förr men den här gången utan att ta för
sig, i trots mot upprepningens lag. Hans
naturförtrogenhet är dock lika intim, lika fördj upad
som någonsin. Livdragonen Stolt upplevde nog
inte bara smuts och råhet under volontärtiden.
Han har också varit med om de stolliga, ofta
spännande situationer som vi alla bevarat i
livligt minne från militärtjänsten:
flickhisto-rier, bondpermissioner, kamratliv — och därom
har Fridegård berättat i några underhållande
skisser, lika fint stiliserade som de andra men
inte lika mättade.
Tre av berättelserna står i särklass, och de
är inte självbiografiska. ”Halmstacken” är den
ena, historien om en av polis och
militäruppbåd inringad mordbrännare, en liten obetydlig
samhällets fiende och skräck, som ser tillbaka
på sitt liv, en grå vardagsexistens som, satt i
gungning genom en lotterivinst, förlorat
jämnvikten för alltid och slutligen stupat ner mot
alkohol, bitterhet och brott. ”Kattresan” heter
den andra, och där har Fridegård låtit sin
humor spela fritt kring gumman som ska tas in
på socknens fattigstuga men inte låter lura
ifrån sig sina älskade katter. Slutligen
titel
novellen, en underfundig historia om
snösmältning och vår, om en sjuttionioårig före detta
soldat som känner drifternas sav stiga i sin
uttjänta gubbkropp och ger efter för dem en
sista gång. Men han har också råkat snava och
klämma bröstkorgen, och när han dör kort
därefter (stående!), så vet man inte rätt vilken
av dessa båda händelser som förebådat eller
befordrat döden, och det är just det fina att man
inte får veta det. Sådana frågetecken är ju livets
och dödens egna, och Fridegård har inte fuskat
bort dem. Historien bär hans omisskännliga
signatur i högre grad än någon av de andra,
och han har sjäv vetat om det, eftersom den har
fått låna namn åt hela volymen.
Holger Ahlenius
PÅ VÄLKÄNDA STIGAR
Peter Nisser: Sällskapsdamens dilemma.
Bonniers 1950. 8: 75.
De kraftgenialiska och löjtnantsdemoniska
attityder som skämde Peter Nissers tidigare
böcker föreföll lyckligt övervunna i hans
senaste novellsamling, som både till form och
innehåll betecknade en välgörande åtstramning
i amerikanernas efterföljelse. Den lilla roman
han nu skickat ut är inte lika stramt hållen
utan att därför de gamla svagheterna har
kommit igen — men andra har tillkommit. Med
kommenterad, ställvis överkommenterad
psykologi berättas här om en ollehedbergsk
skräcktant, lätt alkoholiserad och oaptitlig, en
änke-kommendörska i en småstad, som hänsynslöst
tyranniserar sin fattiga, föräldralösa
brorsdotter. Den stackars värnlösa flickan, tj ock,
charmlös, sexuellt utsvulten och med skräckminnen
av en sadistisk uppfostran med rotting och
påtvingad ödmjukhet, kallas sällskapsdam, men
hennes ställning i fasterns hem motsvaras
närmast av det numera okända begreppet hunsad
piga. En ung fänrik och släkting kommer på
några dagars besök i bestämda ekonomiska
avsikter, men arvtanten låter inte lura sig, och
han nödgas återvända med oförrättat ärende.
Som trofé medför han dock sällskapsdamens
jungfrudom, som hon valhänt trugat på honom,
kanske också hennes hjärta. Efter ett avstyrt
självmordsförsök från hennes sida utmynnar
berättelsen i ett slags ackord med en grym
tillvaro, ett halvt löfte om en utrikes resa som den
uppskrämda satkäringen avger, men varom
534
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
