Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ralen löjtnant Hearn och sergeanten Croft, den
ende som är gjord för krig och som tycker om
att döda. Utanför plutonen är det bara
generalen som ägnas större intresse. Av honom ger
Mailer ett övermänniskoporträtt, där en del
officersdrag väl omsorgsfullt renodlats men
annars läggs de komplicerade orsakerna till
hans militära handlande mycket omsorgsfullt
fram.
”De nakna och de döda” har ju väckt mycken
uppståndelse utomlands. I diskussionen deltog
bl. a. den engelske justitieministern, som
försökte komma undan ett ingripande genom att
kalla boken ett exempel på tråkig naturalism.
När man nu läser den undrar man om han inte
sade så av taktiska skäl. Romanen är nämligen
både välskriven och skickligt komponerad. Den
har också en stark spänning på flera plan -—■
i den breda skildringen av striderna, i
relationerna mellan plutonens medlemmar och i
förhållandet mellan generalen och hans adjutant,
till vilken han gör beslöjade närmanden. Mailer
utgår väl i åtskilligt från Dos Passos och följer
annars den direkta, en smula reportagemässiga
verklighetsåtergivning som nu är så vanlig i
Amerikas litteratur. Men han behärskar
metoden överlägset och boken har många partier
som måste kallas lysande -—• plutonens stretande
i leran med kanonerna, Crofts strid vid
kulsprutan under japanernas nattliga anfall och
hela det mardrömslika patrulläventyr som utgör
romanens senare del. Mycket av verkan ligger
dock i själva stoffet och i Mailers behärskning
av ämnet, det märks på att avsnitten från ön
i regel är betydligt bättre än tillbakablickarna,
som inte så mycket skiljer sig från andra
välgjorda skildringar av amerikansk vardag.
Mailer har velat ge ett panorama över kriget
som företeelse och har lyckats stoppa in många
olika ting i sin bok: rädsla, desperation,
kamratskap, surt eller vänligt, befordringsj äkt,
rashat, stridslust (sällan), simulation, leda (ofta)
och heroism. Mycket av effekten ligger i det
grovt tillyxade men uttrycksfulla soldatspråket.
Dess ordförråd hämtas huvudsakligen från
sexual- och exkrementalfälten och är väl
främsta orsaken till den förargelse boken vållat
i USA och England. Hur tråkig den än må vara
för personer med ljusare krigarideal verkar
dock Mailers uppteckningar slående riktiga.
Hans ohyggliga bild av krigets vardag och
”höjdpunkter” verkar också helt övertygande
och en speciell ironisk underton får den genom
det skickliga slutet, som rycker undan t. o. m.
de spår av mening man tidigare kan tänkas ha
sett i företaget.
”De nakna och de döda” innehåller inga
direkta angrepp på krigsanstiftare och inga
tirader mot odugliga eller ärelystna generaler,
utöver dem som ingår i den enskilde soldatens
allmänna klagan. Men i sitt fasthållande vid
det konkreta skeendet på denna lilla del av
krigsskådeplatsen ger den ändå en skoningslös
kritik av kriget som företeelse och mänsklig
livsform. Antagligen har boken delvis
tillkommit som protest mot patriotisk historieskrivning
(alla grymheter mot fångar som förekommer
förövas t. ex. av amerikaner) men inte heller i
andra sammanhang röjer Mailer några större
illusioner beträffande mänskligheten och dess
villkor; många av dem som motvilligt gett sig
ut i fält har det inte nämnvärt bättre hemma,
varför man inte behöver betrakta ”De nakna
och de döda” som en krigsroman.
Möjligheterna att få något ut av livet blir dock för de
flesta något större i det civila samhället och
därför kan man gott ta boken för vad den i
första hand är: en storslagen uppvisning av
hur outsägligt jävligt den menige soldaten har
det i ett krig. Som sådan är den det senaste
världskrigets första riktiga motstycke till ”På
västfronten intet nytt”, fast som konstverk
betydligt överlägsen Remarques bok.
Mailer har ansträngt sig att få med så mycket
som möjligt av sanningen om kriget i sin bok.
Hos Fizroy Maclean är däremot de flesta
brutala och blodiga sidor av soldatens hantering
försvunna och händelserna läggs fram i en
spirituell och spännande, men mycket
välupp-fostrad konversationston, användbar även i
damsällskap.
Ragatellisering av den egna insatsen hör ju
till detta slags berättarstil, men den som läser
”Äventyr i öster” kan knappast tvivla på att
han får träffa en person som är ovanligt rikt
utrustad både när det gäller kroppskrafter och
huvudets insida. Maclean tycks vara en högt
bildad man, som bl. a. behärskar många språk,
och hans djärvhet, rådighet och uthållighet
tycks kunna mäta sig med Buffalo Bills. Att
sådana egenskaper kan vara till nytta även i
fredstid visar bokens första avsnitt, från
författarens år som ambassadsekreterare i Moskva
1937—39. Tack vare goda kunskaper i ryska
och en fysik som tillät honom att stå i kö för
järnvägsbiljetter i tio timmar (samt, får man
väl tillägga, ett diplomatpass som kunde rädda
honom i kritiska situationer) kunde han
tillbringa sina ferier på långa strövtåg in i
Cen
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
