Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tralasien, delvis, kan man förmoda, av ett
professionellt intresse, som inte redovisas här, men
också lockad av de gamla sagonamnen
Samarkand och Bochara. Det litterära intresse som
finns hos så många imperiebyggare går igen
även hos Maclean, det märks bl. a. på hans
goda stil och på de motton han hämtat från
den romantiske engelsmannens handbok
framför andra, Fleckers ”Hassan”. Han ger också
en av de mest verkningsfulla och livliga
skildringar man läst av de stora moskvaprocesserna,
samtidigt som han kan skildra sin fotvandring
till Bochara — knuffad i diket av vresiga
dromedarer och skuggad av två arga och ömfotade
N. K. V. D.-män — som ett muntert och
tjusande äventyr.
Andra avsnittet handlar i Västöknen, där
Maclean snart fann sig till rätta i en grupp
desperados som opererade hundratals kilometer
bakom Rommels linjer och rätt obesvärat, i full
uniform, tog sig ut och in i fiendens befästa
städer. Tredje delen, som är den största och
mest betydande, skildrar slutligen författarens
äventyr som engelsk emissarie hos Tito under
partisankriget i Jugoslavien och ger bl. a. en
bild av denne omstridde man, som kommer
honom att verka något mindre gåtfull, i
synnerhet som han skildras med en smula av den
ironiska respektlöshet som följer Maclean vare
sig han talar om Churchill eller om ”två tyska
spioner som var nödtorftigt förklädda till
handelsresande”, vilka i förbigående nämns bland
hans ressällskap.
”Äventyr i öster” handlar om individens
krig, om en person med smak och läggning
för livsfarliga äventyr, utrustad med tur och
med nyttiga kontakter. Det var säkert genom
egen duglighet Maclean på några år steg i
graderna från menig till brigadgeneral och han
löpte säkert fler och farligare risker än de flesta,
men han hade det i gengäld också trevligare
dessemellan. Hans arbete lämnade stort spelrum
för hans egna tycken och initiativ och kom han
hungrig och smutsig från ett äventyr väntade
i regel det ombonade gunrummet på en jagare
eller andra bekväma omgivningar, där man
kunde dricka cocktails i badkaret, ta på sig en
ren vit uniform och gå ut och supera med de
gamla skolkamraterna.
Man kan ogilla Macleans grundinställning
och man kan tycka att hans bok blivit betydligt
mer upplysande både om kriget och om
författarens utan tvivel högst intressanta
reaktioner om den inte varit så återhållsam och så
kvick. Som den nu föreligger är den emellertid
en av det senaste decenniets bästa
äventyrs-historier och det lär räcka för många, varför
den knappast blir utan läsare.
Jane Lundblad har hyggligt fångat Macleans
raljanta ton och Clas Brunius’ hantering av
Mailers stora bok och svåra glosor är en
ypperlig prestation. Åke Runnquist
LAWRENCES LIVSDIKT
D. H. Lawrence: Brev. Inledning av Aldous
Huxley. Urval och översättning av Teddy
Brunius och Göran B. Johansson.
Wahlström & Widstrand
1950. 10:—.
Det var ganska tyst om D. H. Lawrence
under 40-talet, om man bortser från att
dödsattester utfärdades av en del kritiker, som med
större eller mindre bestämdhet hävdade att
författaren till ”Lady Chatterley’s Lover” kunde
anses vara definitivt out of time. Men vissa
tecken — nyutgåvor, böcker om diktaren —
tyder på att Lawrence just nu är i färd med
att komma tillbaka. Med rätta bestrider man
giltigheten av sådana argument mot hans
författarskap, som tar sikte exempelvis på en
förment släktskap mellan den befjädrade ormen
och en del världsåskådningshydror från
30-talet, och med något mindre uppenbar rätt gör
man gällande att både Lawrences livshållning
och dess konstnärliga symboler är bärare av
i vår tid förbisedda, omistliga värden.
Detta bör få vara detta. En ideologi dömer
inte sin bekännare för att den liknar en annan,
som tillämpad avslöjar oangenäma
konsekvenser. Men enligt samma lag blir ideologin inte
bättre av att fritas från anklagelsen för brott
mot mänskligheten. Den blir inte heller sämre;
den måste helt enkelt värderas med stöd av
alldeles andra kriterier. Och dess konstnärliga
ut-fällning, slutligen, har ingenting med resultatet
av denna värdering att göra. Med andra ord
måste Lawrence, om detta alltså ska vara detta,
bedömas ur flera olika aspekter ifall man vill
få ett någorlunda hållbart grepp om honom.
Detsamma gäller alla diktare. Men
nödvändigheten av distinktioner är ovanligt påträngande
i hans fall. De distinktionerna fritar honom
från en del beskyllningar, som det sista
årtiondets reaktion har släppt lösa. Men det är
inte sagt att de kan framföda material till en
ny högkonjunktur eller, än mindre, till en ny
kult.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
