Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ligheten och hans budskap saknas. Överhuvud
vägrar han att pröva sina satser: ”förståndet
skall lyda väsendet”, och vi har speciella
”andliga källor inom oss” som ”måste få bryta fram
igen av sig själva”. Frågan om dessa källor
och om Lawrences förhållande till dem är i
sista hand avgörande för ställningstagandet till
hans ”väsendes” enskilda manifestationer,
sådana dessa ter sig om man inte låter
konstnärliga kriterier fälla utslaget — åt det ena eller
andra hållet.
Man bör kanske akta sig för att
psykologisera; på den punkten liksom på ett par andra
har brevvolymens inledare, Aldous Huxley, i
stort sett rätt. Som alternativ till ”källorna”
kan man ställa upp tuberkulosens
psykopatologi, modersfixeringen och många andra
världsliga faktorer. Men man tar fel om man
tror, att avklippandet av de metafysiska
luftrötterna är detsamma som en nullifiering av
själva växten. Lawrences egna anspråk spelar
mindre roll. Den personliga giltigheten av hans
attityd och hans existensbild kan inte dras i
tvivelsmål, och hans livsdikt blir mera gripande
just av insikten om dess begränsning. I varje
fall är detta den av de många aspekterna som
upphäver delvärderingarnas ständiga
antingen-eller. Rytmen hos ”det oberäkneliga blodets
mörker och värme och lidelse” finns i
livsdik-ten, och måhända har denna — inte minst
sådan den gestaltas i breven — slutligen mera
form (sin egen form) än någonting annat som
Lawrence efterlämnade. Också den mycket
skeptiske måste fascineras starkt. Värderandet
börjar på nytt om man vill avgöra huruvida
förhållandet betecknar en seger eller ett
nederlag för den strävan och den syftning som bar
upp Lawrences tillvaro, konstnärens och
människans. Bengt Holmqvist
KAFKAS PRAG
Pavel Eisner: Franz Kafka and Prague.
Gol-den Griffin Books (Arts, Inc.) New
York 1950. $ 3.00.
Utstyrseln och det spaciösa trycket gör att
man i förstone väntar sig ett highbrow-bidrag
till Kafkakulten. Det är det emellertid inte. Det
är en ytterst väsentlig och givande utredning
av Pragmiljöns betydelse för Kafkas verk, just
precis vad man saknat i andra studier och
biografier, nu senast i Brods. Den svenske
läsare som inte upplevt stadens egenartade
öst
västliga stämning får genom Eisners grundliga
historiska och sociologiska framställning och
inte minst genom de vackra fotografierna en
aning om Kafkas bakgrund, en av
förutsättningarna för den anda av dröm och overklighet
som är så karakteristisk för hans berättarkonst.
Och detta är så mycket värdefullare och
nödvändigare som Kafkas Prag inte längre finns.
De flesta husen står väl kvar, men åren av
krig, mellankrig, framväxande tjeckisk
nationalism, ockupation och omvälvningar har
bildligt talat inte lämnat sten på sten kvar av
det material som Kafka hade att bygga på.
Hans värld är ett Atlantis.
Redan från början var, som Eisner
framhåller, Pragjudarnas situation högst säregen.
Kulturellt och socialt hängde de i luften. De
satt på en gren som höll på att sågas av. Av
internationalism var de tyskspråkiga, väl också
av tradition, men deras samhörighet med tyska
eller sudettyska kretsar var givetvis lika
obefintlig som med de livskraftiga och
terräng-vinnande tjeckerna. Ghettot var sprängt men
ändå kan man tala om ett välbärgat,
storborger-ligt ghetto. Kafka var, för att citera några av
Eisners catch-words, ”tysk jude i det tjeckiska
Prag” m. a. o. ”en underlig tysk och inte heller
tjeck”. Hela hans ångest är den överkänsliges
ångest i en diaspora, vars privilegierade och
överklassiga karaktär gjorde den till en nära
nog fullständig seklusion. Därav hans dunkla
dragning till östjudisk spontaneitet och
chas-sidiskt fromhetsliv. Därav också Pragjudens
erotiska dragning till det slaviska folkdjupet,
som så ångestfullt och hämningsrikt avspeglas
framför allt i ”Slottet” och ”Processen”.
Eisner framhåller med rätta Prag som en av de
europeiska städer där den erotiska atmosfären
gör sig starkast kännbar, på ett oroande,
hemlighetsfullt sätt, så som det ofta blir där raser
möts och nöts mot varann.
Den som grubblat över Kafkas ”konkreta
spöklikhet” och tilläventyrs trott att det hela
bottnat i någon sorts skräckromantisk pose,
mister för varje sida av Eisners bok ett litet
stycke av sin förutfattade mening. Det är en
verklig, en påtaglig situation — moralisk såväl
som social — som Kafka skildrat, eller rättare:
han har med intensiv lyhördhet dragit
konsekvenserna av sin situation, sådana han kunnat
tänka sig dem som värst. I det fallet hör han
hemma i de stora moralfilosofernas skara.
Eisners lilla bok (eller långa essä) har en
karaktär av nödvändighet, den återställer så
mycket som möjligt av den verklighet utifrån
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
