Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bor och tillfälliga besökare. De sistnämnda är
någon gång goda budbärare — dvärgen Nikolaj
från det närbelägna godset Plodomasovo —
oftare nattsvart onda — de utsända
kontrollörerna och spionerna från residensstaden eller
(o fasa!) S:t Petersburg. Atmosfären är inte
den rofylldast tänkbara för fader Savelij, som
misstänks dels för politiskt farliga åsikter, dels
för raka motsatsen, dvs. samröre med polisen.
Allvarligast är den förra beskyllningen, som
vållar honom mycket kännbart obehag. Den
senare, som utsprids av den fjantigt liberale
skolläraren Varnava Prepotenskij, är mindre
allvarlig men tvinnas ihop med en lika grotesk
som irriterande konflikt, där Achilla kommer
att spela en (som vanligt i hans fall) föga
värdig roll. Konflikten gäller ett ilandflutet lik.
Varnava, som svärmar för naturvetenskapen
och dessutom vill utmana de troende, kokar den
drunknade, slår ut ”spadet” i sin trädgård och
tar — till skräck för sin fromma moder och
diakonen — hand om skelettet som sedan stj äls
av Achilla, begravs, grävs upp, återtar sin plats
hos skolläraren, stjäls på nytt osv. Möjligen
utnyttjar Leskov striden om förargelsens
ben-rangel lite för mycket för att den ska vara rolig
i längden, liksom han ibland spinner ut
komiken kring sällskapslivet i staden på ett riskabelt
vis — motsvarande risk löper han för övrigt
när han berättar om polisspionen Termosesovs
skurkaktigheter och bedrägerier mot allt och
alla. I sådana fall kan Leskov verka något
föråldrad, och i det senast antydda är han nära
att förlora sin annars så säkra balans. Men det
karakteristiska är att motviljan lika tydligt
drabbar Termosesov och Prepotenskij, den
korrumperade byråkratins representant och de
— visserligen mycket vilsna —
reformsträvandenas. Leskov menar tydligen, att den
moraliska reaktionen mot missförhållanden och
maktmissbruk inte bör förleda till överseende
med narraktiga och väsensfrämmande läror,
som vore ägnade att bringa den trots allt så
underbara ryska rytmen i otakt. Liksom så
många andra skeptiker är Leskov i grunden
konservativ. Men hans konservatism gäller
mera en livsstil än ett politiskt system.
Det är livsstilen som han älskar, och det är
till slut den som är ämnet för hans konst. De
enskilda människorna är i många fall mera
typer än individer. De är säkert träffade,
saftigt målade typer, men riktigt levande är de
bara i förhållandet till varandra, som stämmor
i den stora ryska kören. Ur den synpunkten
är ”Prästerskap” en social roman, och som
sådan är den i sin art ojämförlig. Det s. k.
eviga Ryssland myllrar på dess sidor.
Hjalmar Dahls översättning av
”Prästerskap” torde vara en mycket pålitlig lösning av
en krävande uppgift. Hans text är ibland
ganska tung, men det är av allt att döma ett
utslag av trohet mot originalet. Den vilde
jägaren kan spåra upp en och annan finlandism,
men då får han inte slarva med läsningen.
Bengt Holmqvist
SVAGT OM SCHWEITZER
Hermann Hagedorn: Albert Schweitzer.
Forskaren, musikern, tropikläkaren.
Översättning av Margaretha
Åstrand.
Diakonistyrelsen 1950. 7: 50.
Fyrbåken i urskogen. Albert Schweitzer i
Lam-barene 1925—50. Under redaktion av
Greta Lagerfelt. Med förord av
Torsten Ysander. Lindblads
1950. 9:50.
Vördnad för livet. Urval ur Albert Schweitzers
skrifter, redigerat av Rudolf Grabs.
Diakonistyrelsen 1950.
11:50.
Om Albert Schweitzers betydelse som
moralisk personlighet torde inga delade meningar
råda, även om man kan finna det något onödigt
att biskop Ysander i sitt förord till ”Fyrbåken
i urskogen” kort och gott benämner honom
”vår samtids hero”. Det finns trots allt andra
— också civila — ”heroer” av skilda slag.
Teologen Schweitzer och filosofen Schweitzer
är mera diskuterade företeelser. Det finns en
tendens att undervärdera honom i den förra
egenskapen, medan han i den senare har blivit
föremål för omåttlig överskattning. En
ickefackman har naturligtvis svårt att i detalj
bedöma Schweitzers insats, och det är ju möjligt
att han alltför starkt har betonat det
eskatolo-giska draget i Jesu förkunnelse på bekostnad
av det jordiskt framåtpekande. Trots detta har
hans andel i Jesulivforskningen vida mer än
historisk betydelse. Det är slående hur nära
Schweitzer mot sin vilja kommer ett
patogra-fiskt betraktelsesätt; en psykiater som
Lange-Eichbaum har utan svårighet kunnat visa, att
Schweitzer når fram till rön som han själv
argt bestrider när han möter dem i annan (och
ur profan synpunkt mera konsekvent) tolkning
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
