Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
hos icke-kristna forskare. Att teologerna
ryggat tillbaka när de sett vart vägen bär är kanske
inte ägnat att förvåna, men det är ännu mindre
ägnat att minska värdet hos den vetenskapliga
delen av Schweitzers undersökningar.
Lite annorlunda ställer det sig med
Schweitzers praktiska filosofi. Den måste nog anses
praktisk till den grad, att den snarare bör ses
som ett ideologiskt korrelat till tropikläkarens
imponerande personlighet än som filosofi i
strängare mening. Detta utsägs också, fast på
ett oklart och försåtligt sätt, av Rudolf Grabs
i hans inledning till antologin ”Vördnad för
livet”, där det heter att sambandet mellan
Schweitzers handlande och tänkande hela tiden
måste hållas present av läsaren. Ur detta
samband härleder Grabs en ”existentiell”
hållfasthet hos ”vördnadens för livet etik” — vilket
ju bara är en tillkrånglad formulering av
påståendet att läran i fråga har pragmatiskt värde.
Det sista är ganska uppenbart och berörs på
intet sätt av en filosofisk kritik: en förkunnelse
kan vara uppbygglig i ordets bästa mening
utan att bygga på annat än värderingar. Vad
Diakonistyrelsens förlag kallar Schweitzers
”kulturteori” är en sak för sig, som inte heller
står i nödvändigt samband med den praktiska
etiken. Den sistnämnda är Schweitzers styrka
— hans utomordentliga styrka — och den
manifesterar sig allra bäst i hans liv.
Om detta liv berättar Hermann Hagedorn i
sin nyligen översatta bok ”Prophet in the
Wil-derness”. Det är synd att just detta verk har
blivit den första Schweitzerbiografin på vårt
språk. Förlaget upplyser att Hagedorn är ”en
av USA:s mest framgångsrika författare av
levnadsteckningar”. Det låter rysligt, och
farhågorna besannas när man läser boken — en
sentimental hjältesaga, hopkommen av en
habil fj ärdeklasskribent, som tydligen har vunnit
sina osedvanliga framgångar hos en rent
infantil läsekrets. Översättarinnan har kongenialt
tolkat Hagedorns jamsande tonfall.
Av större värde är ”Fyrbåken i urskogen”,
främst för att den kärve och skrivkunnige
Schweitzer själv får föra ordet i så stor
utsträckning. Boken avser att ge en fortlöpande
bild av verksamheten i Lambarene, och den gör
det huvudsakligen genom att samla ett
rikhaltigt material av brev från sjukhusets
föreståndare. Mindre lyckade är det biskopliga
företalet, som livas av små pekoralistiska detaljer,
och redaktrisens sammanbindande text, som är
full av brytningar mellan salvelse och träaktig
torka. Också andra svenska bidragsgivare anslår
en besynnerlig ton. Det vore missvisande att
säga, att Schweitzer har hamnat i rövarhänder,
eftersom osmakligheterna är avigsidan av ett
patos som bottnar i idel ädel idealitet och som
säkert har tillfört kär leksgärningen i djungeln
dyrbara kronor. Men måste avigsidan finnas,
och måste den ohämmat odlas av kristna
för-lag?
Frågan inställer sig på nytt när man läser
Grabs’ inledning till ”Vördnad för livet” och
kommentarer till de olika kapitlen.
Schweit-zervännerna jorden runt tycks hålla sig med
en särskild sorts larvighet, hos Grabs tydlig
både i framställningen som helhet och i
enskildheterna, t. ex. i en mängd små reflexioner
av det här utseendet: ”En livsåskådnings värde
framträder inte minst i de guldkorn av humor
som glimmar fram ur den.” Inte heller den
egentliga texten är tillfredsställande. Utdragen
ur Schweitzers skrifter är korta, ofta kan man
tala om direkta stympningar, och någon
sammanhängande bild av författarens
monumentalgestalt uppstår inte. Man betvivlar riktigheten
av förlagets idé att ge ut detta sammelsurium
i stället för nya upplagor av utgångna
översättningar.
Hur länge ska Albert Schweitzer behandlas
på detta sätt? Bengt Holmqvist
SYDAMERIKANSK
POLITIK
Herbert Tingsten : Revolutionernas arvtagare.
Sydamerikanskt perspektiv.
Bonniers 1950. 6: 25.
De syd- och mellanamerikanska
(”latinamerikanska”) republikerna kan betraktas
som ”revolutionernas arvtagare”, därför att de
har de nordamerikanska och franska
revolutionerna att tacka för sin tillblivelse. 1700-talets
revolutionära rättighetsförklaringar har också
spelat en ofantlig roll under det trägna
författ-ningssnickeri som i hög grad har präglat de
tjugu latinamerikanska republikernas politiska
liv. De högstämda frihetsproklamationernas
grundlagsfästande har dock i stort sett givit
klena resultat: friheten har ofta suttit trångt
bland de nordamerikanska och franska
revolutionernas arvtagare.
De latinamerikanska republikernas politiska
liv underkastas en skarpsinnig granskning i det
arbete av Herbert Tingsten, vars titel anges
här ovan. Verkets undertitel visar att förf,
före
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
