Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
själarna samt om den konstnärskoloni som
samlades i Furstenbergs krokanvilla.
Teckningarna är klara, rediga och mycket
upplysande ur topografisk synvinkel.
Holger Ahlenius
W. H. Gardner: Gerard Manley Hopkins.
Volume II. Martin Secker &
War-burg. London 1949. 30 sh.
W. H. Gardner utgav 1944 den första
volymen av sin stora undersökning av Gerard
Manley Hopkins’ poesi. Den andra och sista
volymen föreligger nu, och därmed har ett
standardverk om den märklige engelske
jesuiten och poeten nått sin fullbordan. Gardner har
inte inriktat sig så mycket på Hopkins’ biografi
— han polemiserar mot en överdrivet
biografisk tolkningsmetod. I stället har han
riktat belysningen på det litterära materialet
och således åstadkommit ”en studie i poetisk
idiosynkrasi i relation till poetisk tradition”,
som underrubriken på hans arbete lyder. I den
nya volymen är det kanske framför allt den
grundliga och lysande utförda undersökningen
av Hopkins’ ”nya rytm” som väcker intresset
— den berömda ”sprung rhythm”, som
Hopkins innoverade. Gardner karakteriserar den
som ”en synkoperad rytm”, som står i samma
relation till regelbundna syllabiska metra som
synkoperad modern dansmusik förhåller sig till
regelbunden musikalisk rytm. Denna ”sprung
rhythm” har sina egna lagar, men en analys
visar att den har stora likheter med de grekiska
odenas rytm (Pindaros) eller körerna i de
grekiska tragedierna. Herbert Read har ansett att
Hopkins’ ”sprung rhythm” ”rättfärdigar varje
avvikelse från rytmisk regelbundenhet”:
Gardner instämmer i Tierneys kritik av Reads tes.
I övrigt ger Gardner här en utomordentligt
finkänslig estetisk och idémässig utredning av
Hopkins’ poesi. I ett avslutande kapitel
diskuteras Hopkins’ ställning och betydelse: att han
tillhör det engelska adertonhundratalets mest
intressanta poeter har länge stått klart i hans
hemland och börjar inses lite varstans. Senast
har anmälaren sett Hopkins och hans
inflytande poängterade av P. Toubro i hans kapitel
av den av Carl Stief redigerade boken
”Möderne Litteratur efter 1914”. Gardners arbete
har emellertid i hög grad bidragit till att
Hopkins’ stora betydelse som poetisk nydanare
framstår med all pondus. Johannes Edfelt
Dod Orsborne: Skepparen på Girl Pat.
Översättning av Lisbeth och Louis Renner.
Forum 1950. 11: 50.
Dod Orsborne är ännu inte femtio, men har
hunnit delta i alla mer minnesvärda bråk de
senaste trettiofem åren, utom möjligen kriget
mellan Paraguay och Bolivia samt Karl Alfreds
strid med sjöhäxans sju söner. Med klädsam
blygsamhet tillskriver han försynen att han med
så gott resultat kan ta sig fram i bombade
städer, blicka en närbelägen tiger in i ögonen under
två minuter (Far Eastern Standard Time) eller
hoppa ner över fientligt område i fallskärm,
bryta ena benet och stuka det andra men ändå
ta sig hem över Kanalen mot nya upplevelser.
Ända sedan han som treåring drogs upp ur en
strid skotsk älv tycks Orsborne entusiastiskt ha
uppsökt alla möjligheter att bli skjuten, dränkt
eller hängd, varför man kan förstå att hans
självbiografi inte innehåller så mycket
sammanbindande text mellan äventyren. Han (eller
hans ghost-writer) berättar utan större finess,
men händelserna är i sig nog spännande för att
Orsborne säkert skall kunna nå sitt mål — att
få royalties som räcker för att köpa en skonare
och segla jorden runt. Är det inte sant är det
bra funnet, är det sant är det bra hunnet.
Åke Runnquist
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
