Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Harry Schein: Filmkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMKRÖNIKA
Fadersproblemet i amerikansk film: Sonen sätter sig
till doms över fadern. (”Alla mina söner”). Efter
”Movies”
fälligt skeende och inte i hjältinnans inre
natur.
Detta schema motsvarar den amerikanska,
modersfixerade uppfattningen om den ideala
kvinnan. Hennes attraktionskraft är socialt
betingad, direkt proportionell mot antalet män
hon går ut med. Könsförhållandet är som
trappsteg: från att se på varandra (längst ner)
över flirten, kyssen och petting, till att gå i
säng med varandra (högstupp) och med kyssen
som den mest dramatiska gränslinjen mellan
moral och omoral. Den ideala
kvinnoföreställ-ningen är därför associerad med många män
och med säkerheten för att gränslinjen inte
överskridits.
Franska filmer visar i många fall en motsatt
tendens som klarast framträder i maria
magda-lenakulten, i romantiseringen av
prostitutions-yrket, i kvinnans ofta egenartat personliga och
långt ifrån allmängiltiga appeal. Djävulen är
alltid beredd att hoppa in i kroppen. Den
ursprungliga föreställningen om hjältinnans
oskuld övergår ofta till en besviken hat- eller
resignationskänsla, inte i samband med en yttre
bevisföring utan på grund av en lag- och
ödes-bunden utveckling och förvandling av
hjältinnans karaktär.
Engelska filmer skildrar ofta kärlekslivet i
en rad samvetskonflikter med en i stort sett
indifferent kvinna kring vilken en dragkamp
mellan sadistiskt-destruktiva resp, godhjärtade
och ädla impulser utspelas.
Undersökningarna av de medvetna och
omedvetna fadersföreställningarna är ännu
mera illustrativa.
Den amerikanska hjälten har mycket sällan
en far och i de fall han finns är han i allmänhet
en svag och beskedlig natur. I fransk film är
fadern oftast hjälten, nästan alltid familjens
dominerande auktoritet med en säregen och
mycket komplicerad problematik. Även i
engelsk film är fadern auktoritativ, men lugnare,
visare och mera osårbar än den franska
kollegan. Denna engelska auktoritetssyn går igen i
gestaltningen av samhällets exekutiva krafter,
(polisen i kriminalfilmer) som på ett belevat
och ofelbart sätt skipar rättvisa. I både
amerikansk och fransk film är polisen i regel
oduglig, med undantag för de senaste årens
halvdokumentära amerikanska thrillers, som dock
närmast visar en enskild polisman på jakt
efter brottslingen, oftast själv förklädd till
förbrytare, men inte polisen som den effektiva,
anonyma samhällsorganisation den i själva
verket är. Men medan det i amerikansk film är
den individuella hjälten som på ensam hand
får tag i brottslingen är i fransk film polisens
oförmåga endast ytterligare ett exempel på
livets allmänna djävulskap eller människans
allmänna otillräcklighet.
Såväl i de här berörda avseendena som på
många andra områden visar ”Movies” att man
på ett allt annat än långsökt sätt kan finna
gemensamma nämnare i filmberättelsernas
struktur och tendens, beklämmande i
upprepningarnas fantasilösa monotoni och brist på
konstnärlig individualitet, men just därför
värdefulla eller lättåtkomliga för en
socialpsykologisk tolkning, som ställer sitt
undersökningsmaterial i psykoanalytiskt och
antropolo-giskt perspektiv för att definiera faktorerna i
de önskedrömmar som uttrycks i film.
För engelsk films vidkommande gäller
filmhandlingarnas huvudkonflikt kampen mellan
förbjudna impulser och samvetet. Meningen är
således att visa att faran ligger inom oss själva,
i våra egna destruktiva tendenser.
Självanklagelsen med anor från Shakespeare är
fortfarande ett bärande moment i brittisk mentalitet.
När den utåt sett är berättigad får den
brottslige sitt rättvisa straff genom de visa och goda
auktoriteternas försorg; i annat fall bevittnar
vi hur den som är ren i hjärtat även blir
accepterad av samhället.
Fransk film däremot sysselsätter sig
huvudsakligast med spänningen mellan våra
önskningar och livet självt. Det är inte fråga om
inre eller yttre konflikter som vi kan vinna
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
