Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Harry Schein: Filmkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMKRÖNIKA
Fransk film: Sonen blir så småningom lik fadern som
han tidigare angripit. (”Marius”). Efter ”Movies”
l det lilla formatet
Även två skandinaviska bidrag bör medtas
i denna lilla filmboksrapsodi. Fantasifullt nog
heter det ena ”Film” och det andra ”Filmen”.
”Film” och ”Filmen”, skrivna av respektive
Elsa Brita Marcussen och dansken Jens Chr.
Lauritzen. (Hur kan det komma sig att titlar på
böcker om andra konstformer i regel är så
mycket mera specificerande?) Ingendera
innehåller i sak något sensationellt nytt och
syftemålet med båda är väl närmast att ge den
filmintresserade större förståelse för filmens
förutsättningar.
En jämförelse mellan dessa böcker utfaller
otvivelaktigt till fru Marcussens förmån. Hon
har i en journalistiskt slående och
välkompo-nerad framställning lyckats fånga många av
filmens kroniska och akuta problemställningar
och presenterat dem instruktivt och
stimulerande. Hon är starkt medveten om filmens
sociala betydelse och tar klart och rättframt
ställning mot filmens kommersialisering vars
verkningar sträcker sig ända in i filmkonstens
hjärta. Av särskilt intresse är hennes
synpunkter på den nu rådande s. k. filmkrisen, varvid
hon nyktert sammanför frågan om statligt stöd
åt svenska filmproducenter med den svenska
filmproduktionens ekonomiska och kulturella
oansvarighet; ett fenomen som att döma av
direktiven till den nyligen tillsatta
nöjesskattkommittén förbisetts på kanslihuset.
Rika på synpunkter är även avsnitten om
filmcensur och filmkritik, medan däremot
kapitlet om svenska regissörsbegåvningar i all
sin hygglighet saknar de sociala avsnittens
fördomsfria stringens och vida perspektiv.
Medan fru Marcussens bok som helhet kan
rekommenderas har man svårt att
åstadkomma mycket mera än en gäspning inför
Lauritzens hurtfriska filmprat. Boken bärs upp
av ett polemiskt svammel mot imaginära
”high-browmotståndare” och ”filmfiender”
(oprovocerat självförsvar är alltid resultatet av dåligt
samvete) och präglas av en principsyn på film
som endast kan jämföras med filatelistens
förtjusning inför ett sällsynt frimärkes estetik.
Om man emellertid bortser från denna
attityd, avskalar ett antal truismer av typen
”filmens skådespelarproblem börjar med
rollbesättningen”, och inte fäster för stort avseende
vid de estetiska spekulationerna, där på ena
sidan Laurence Oliviers Shakespearefilmer
hö-jes till skyarna medan man på nästa sida får
läsa att det är meningslöst att filma
Shakespeare, ja, om man har lust och generositet
nog att göra det kan man inhämta vissa
lättsmälta fakta om filmens teknik, om filmens
historia och sociologi och — i något
förvirrad form — om montagets idé.
Förvirringen tycks bero på att man, enligt Lauritzen,
måste kunna stå på huvudet för att begripa
Eisensteins konstteoretiska uppsatser. Det är
en i filmkretsar allmänt rådande vidskepelse
som bör skingras i höstens bok om
Eisen-stein av Robin Hood som väl föredragit att
läsa Eisenstein i en mera normal
kroppsställning och därför antagligen kunnat få en klarare
bild av hans teorier.
Marx och Manvell
Slutligen bör bland filmlitteraturens nyheter
ytterligare ett par böcker omnämnas.
Amerikanen Kyle Crichton har skrivit en biografi om
bröderna Marx (”The Marx Brothers”,
Dou-bleday & Co.) vilken emellertid i större
utsträckning uppehåller sig vid mamma Marx’
promotorstalanger än vid Marxfilmernas
konstnärliga särart, vilket knappast höjer bokens
intresse.
Mera glädje har man av ”Cinema 1950”
(Penguin Books) som under Roger Manvells
redigering efterträder Penguin Film Review.
Förutom utförliga index, filmförteckningar,
bokrecensioner och filmbilder finns där ett
antal filmessayer av växlande värde, bl. a. en
lång artikel av Siegfried Kracauer om den
hollywoodska karakteristiken av ryssen och
engelsmannen. Kracauers arbete, som utfördes
på uppdrag av UNESCO, visar att vår
föreställning om utlänningen är subjektiv inom
objek
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
