Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HENNES RUM
utan att kräva förvandling
och därför
kunde jag kanske ha blivit en annan
bara du väntat på mej. Har man behövt ett skydd
kan man inte förgöra det plötsligt.
Känner man
en annan, en ny sorts människa
röra sej inom en,
kan man inte bara begära att den ska bli vuxen med en gång.
Jag skakar askan från fatet, jag måste göra
nåt med min hand. Då griper hans röst
tag i min arm på nytt:
”— och nån gång den sista! Vad
menar du med det du sa?”
”Vad jag menar? Minns
du inte att ingen annan än du
hade gjort dom orden till valspråk?
Dom var så behändiga, dög precis
till att klippa de trådar du tyckte band dej
vid människor omkring dej: den ena efter den andra
klippte du av på det sättet, jag såg det, och jag
lät dej hållas, varför gjorde jag det? Du trodde du visste
att risken var liten: alltid fanns det någon annan
som sökte ditt sällskap, alltid kunde du räkna
med nya, och nya, och nya.” Åh .. . det var precis som ett raseri
dolt under ytan, den lugna vänliga ytan, den
tilltalande, chosefritt nonchalanta
ytan. Som ändå
var så glatt, att jag kunde halka, glida utefter den
utan att nånsin få grepp om ditt verkliga väsen.
Det var en svindlande fasa. Jag glömmer den aldrig.
Jag vill aldrig ha den på nytt.
Han sitter fullkomligt tyst: vad är det han tänker?
Jag känner honom ju inte längre, vem är han nu?
Vad är det jag sagt, vad har jag träffat.... Han tiger.
I tystnaden hör jag ett barn skrika: är det i lägenheten
bredvid, var är det som barnet skriker!
Klockan tickar, moraklockan
farfar gjorde.
Du är den som gick; hur kan du
återvända?
Mitt hjärta varnar mej, det tickar;
min hjärna varnar mej och viskar till min tunga:
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
