Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HENNES RUM
Fixera punkten; du kan ändå aldrig
finna den. Ögat äger ändå aldrig
tillräckligt fina redskap.
Granska vad som hände: minnet har ingenting mer
i förvar, inget av det som är värt
att minnas. Handen kan slutas och öppnas på nytt:
förklaringen innesluter den ändå inte.
Kjell — har du den själv?
Vet ens du, vad som hände?
Du gick, det vet jag. Du satt vid min sida
och plötsligt kände jag, att du gick.
Jag tror att jag inte rörde mej:
var lem i min kropp var stilla för att höra
dej gå. Stilla var jag för att inte huden
skulle skrämmas. För att inte jag själv
skulle skrika.
Ja, du satt kvar och gled ifrån mej.
Kvar; och visste inget annat själv
än att du var kvar; först senare märkte du själv
vad som hänt. Förstår du hur din aningslöshet
gjorde mej rädd? Förstår du
att jag plötsligt miste all tillit?
Som trossar lossas, båten lägger ut från kajen;
en lina slaknar, gör sej sakta loss
från sitt fäste. Så gick du.
Orden betydde mindre. Jag visste att bakom din längtan ut
dolde sej svala tankar på andra kvinnor; och allt
som du sa och sa om, upprepade gånger, med en bortvänd
stirrande blick, om din resa dit eller dit
eller dit, gjorde inte så ont.
Att du tänkte på andra betydde mindre; jag visste
att jag hade kraft att besegra luftiga tankar,
blå fantasier om mjukare, mildare kvinnor än jag.
Där var jag stark, kanske hård: jag visste hur mycket
jag hade att ge dej. Det svåra
var att du ville
lämna mej.
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
