Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILGOT SJÖMAN
Visst var jag stolt, och stoltheten gjorde sitt
till att jag teg, inte sträckte ut min hand
och höll dej kvar. Men stoltheten fanns
ändå bara i översta skiktet. Det farliga
var vad som hände nere i mej: fasan jag kände
när marken gav vika, när berget under min fot
öppnade sej och klyftan växte, ljudlöst
och obevekligt. Hur kunde jag
sluta min mun, utan att skrika.
Hur kan
en mänska nånsin våga ha tillit; nånsin
våga förtro sej ?
Felet, det var kanske inte bara ditt, felet,
felet. Något gjorde väl du själv
när du bedrog mej i dina medvetna tankar. Men innerst
var felet ej bara ditt. Och ej bara mitt.
Jag tog för självklart på mycket, räknade utan
att tänka på dej, på din innersta osäkerhet och din
bräckliga styrka, dina axlar som aldrig rådde
bära upp de bördor du anförtroddes från många håll,
från din syster och mor, vart du kom. (Var det därför
du alltid hukade ner och gled bort genom häcken, med trådarna
avklippta kvar i gräsmattans mörker ....?) Jag tog väl
för hårt, för självklart på mycket.
Visst gjorde jag ....
Men felet, felet var ändå ej mitt!
inte mitt....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
