Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILGOT SJÖMAN
Och klockan, klockan tickar. Det är inte nog
att lyssna till inre röster, det är inte nog
att ljudlöst tala, det måste finnas något
att ta på, eljest....
Det finns. Om du rör din hand, ska du känna.
Det finns. Det går att känna med handen.
Hur kan jag lita? hur ....
Därför att tilliten en gång fanns.
Hur kan jag våga?
En gång handlade du
utan att fråga.
Hon reser sej tyst, som om tröttheten
blivit övernog. Hon dröjer med handen
på dörrdraperiet, det är för sent att gå nu, hon måste
ringa återbud .... ge något skäl
varför hon inte kom.
Hon sänker sin blick, hon ser
hur han vänder sina ögon
emot henne, där han sitter borta i stolen —
Att han har suttit där förr, att han alltid
har funnits där och ingen annan än han,
betyder inte tillräckligt nu. Det är ögonblicket
det gäller, det enda som räknas.
”Vad är det du verkligen
vill....”
”Ingenting annat.... än träffa dej.”
Såå: det är nog? Skulle det vara menat
att säja allt. Skulle det vara nog.
Hon svarar:
”Jag är så förfärligt trött och jag tror
att jag inte bryr mej om att förstå vad du vill.
Jag tror att du verkligen söker mej, men jag .... Jag vet inte
vad det är med mej .... jag känner det som om jag inte
orkar förstå.”
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
