Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Vilgot Sjöman: I hennes rum. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HENNES RUM
Sen vill hon vända sej bort, inte bli sedd, bara försvinna.
Hur länge som helst
kan han ju inte dröja kvar, nu när hon själv
talat så som hon gjort — visat sej så som hon är.
Och meningslöst börjar hon plocka med disken,
som om han redan gått.
Då hör hon hans steg: han kommer
hit ut. Hon känner hans händer. Hon vänder
sej om, känner sitt ansikte slutet och mörkt
men inte heller förfalskat, ansträngt leende.
Läser han i det,
kan han förstå, vad det är som hon frågar
honom om?
Han säjer:
”Jag har varit hemma i två månader, Gunhild. —
Jag kom hem för att få träffa dej. Men jag
vågade inte söka upp dej.
Hade jag vetat, att det var du
som kom där inne i hissen, när jag gick opp —
då hade jag inte fortsatt upp,
inte gått fram till din dörr.”
Hon lyssnar, innesluten i sin tystnad, bakom sina läppar.
Och sedan? Så tala då! Mera!
”Jag visste själv inte om det, Gunhild,
vad du betydde för mej ....” (Betydde! Betydelse! ”vad du
betytt”!) ”Jag trodde jag måste resa
för att få ro. Jag trodde det mindre och mindre
— desto oftare sa jag det.... På främmande
pensionat sa jag det högt till mej själv, för att övertyga
mej själv. Och övertygad stannade jag borta,
månad efter månad .. ..”
Mitt i hans ord slår hon sej häftigt lös
ur sin egen tystnad, bryter sej fram emot honom:
”Men du reste ändå. Du gav dej i väg. Du
rusade bort.”
Sen väntar hon, liksom på språng, i en skälvning:
med ögonen öppna emot honom, vidgade, beredda
på vad som helst.
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
