Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kerstin Anér: Änglarna vid cocktailbrickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERSTIN ANÉR
ÄNGLARNA VID COCKTAILBRICKAN
Human kind cannot bear very much reality.
I
Detta är ett försök att klarlägga den
teologiska bakgrunden till T. S. Eliots pjäs
”Cocktailpartyt”. Att kommentera den estetiskt
och psykologiskt utan att ta upp dess
förhållande till kristendomens tankevärld är
nämligen att avbryta all möjlighet att förstå vad
den verkligen är. Inte för att den är en traktat,
utan just för att den är ett konstverk, förståeligt
endast när man kan se skillnaden på
konstverket och ramen. När det gäller detta
förhållande mellan kristen tankevärld och dess
litterära uttryckssätt, finns det många
möjligheter till missförstånd i ett land med en till
omfånget liten litteratur och få varianter av
religiös diktning att jämföra med. Det är
därför kanske välgörande att ta upp som bakgrund
några författare i T. S. Eliots egen högkyrkliga
miljö i England, vilka uttrycker kristna tankar
med oväntade litterära metoder på ett sätt som
inte avlägset påminner om hans eget. Deras
konstnärliga resultat har varierande värde och
kan givetvis inte jämföras med Eliots, men
deras sätt att diskutera och de frågor de
utväljer hänger på många punkter nära ihop med
Eliots och har mycket fasta förbindelser
inbördes.
De författare jag ämnar ta upp är Charles
Williams, C. S. Lewis och Dorothy Sayers. Jag
ber den svenske läsaren att inte chockeras i
onödan av det sista namnet; det är inte min
tes att påvisa hittills dolda påverkningar från
Sayers på nobelpristagaren.
Charles Williams, som dog 1945, arbetade
på Oxford University Press i London och skrev
dikter, romaner, pjäser och litteraturkritik.
Hans vän litteraturhistorikern Lewis ställer
hans mycket svårtillgängliga lyrik ytterst högt
— bland århundradets två eller tre
värdefullaste böcker — men hänvisar läsare som inte
rår med denna alltför fasta föda till hans
romaner, ”spiritual shockers”. Eliot kallar honom
för en man av ovanligt geni på sitt område
och säger att det finns inga romaner riktigt
lika hans. Med hjälp av hårresande
övernaturliga äventyr, svarta mässor och resor i många
dimensioner illustrerar han djupgående etiska
och teologiska problem, och beskriver
mystikernas erfarenheter i bilder tagna från
spökhistorier och trolldomssagor. Ingen bok av
honom finns ännu översatt till svenska. I
England och USA håller hans romaner, som först
föga märktes, nu på att gå ut i nya upplagor
och stadigt öka sin publik.
C. S. Lewis, docent i engelska språket och
litteraturen vid Magdalen College, Oxford, är
mest känd här i landet som författare till ”Ur
helvetets brevskola”, en skrift som inte säger
särskilt mycket om vad han verkligen är. Den
är en burlesk framställning av några för Lewis
viktiga sanningar om det ondas natur. Som
läsaren kanske har hört är hela historien sedd
från djävlarnas synpunkt. När det lyckliga
slutet kommer och hjälten dör en kristen död,
händer följdriktigt så hemska saker med den
smådjävul som haft till uppgift att vilseföra
honom och misslyckats, att en stor del av
publiken i England fann att slutet var olyckligt
och skrev brev till Lewis, där de livligt
beklagade den stackars fans öde. Trots eller tack
vare dessa missförstånd gjorde boken en stor
3 BLM 1950 VIII
593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
