Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kerstin Anér: Änglarna vid cocktailbrickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERSTIN ANÉR
CHARLES WILLIAMS
succés både i England och utomlands och Lewis
klagade några år senare över att förbindelsen
mellan honom och den fule nu i det allmänna
medvetandet hade blivit så fast, att den
närmade sig förblandning, för att inte säga
identifikation.
Helvetet är ett ämne han ofta återkommer
till på andra sätt. Det beskrivs i undervisande
allegorier i ”The Pilgrim’s Regress” och ”The
Great Divorce”, och används som skönlitterärt
tema (bland många andra) i trilogin ”Out of the
Silent Planet”, ”Perelandra” och ”That Hideous
Strength”. De sistnämnda tre är
äventyrsromaner med övernaturligt innehåll, något i samma
stil som Williams’. ”Perelandra” är också
skriven under Williams’ aktiva kritik. Medan den
sistnämnde mera lutar åt svartkonst och
uråldriga sagoföreställningar som material för
sina teologiska äventyr, har Lewis däremot
tagit den nyare drömmen om färder mellan
planeterna som underlag för sina. Väl utkomna
i världsrymden, i en maskin av bästa Jules
Verne-modell, finner hans personer dock inte
den utdöda ”rymd” nutida populärvetenskap
fått dem att vänta sig, utan något som mycket
mer liknar den medeltida vetenskapens
strålande ”himmel”, komplett med änglar och allt.
Det hindrar inte hans äventyr från att bli lika
farliga, spännande och realistiska som de
vanliga slagsmålen med femhövdade
marsmänniskor eller beväpnade måninsekter, välkända
från den ”scientifiction” han tar sina idéer
ifrån. — Utom sin skönlitterära och sin
vetenskapliga produktion har Lewis också skrivit
en del teologiska verk för en bred publik av
lekmän, bl. a. några berömda radioföredrag
om den kristna trons grundsatser, som nyligen
översatts under titeln ”Kan man vara kristen?”
Dorothy Sayers slutade skriva
detektivromaner när kriget började och har sedan dess gett
ut dels en rad pjäser om evangeliet och om
kristna trosföreställningar, dels några
essaysamlingar med socialt och religiöst innehåll i
en bitande journalistisk stil. Hon hör till
Williams’ och Lewis’ krets och hennes teologi
är som deras intensivt dogmatisk. Det finns hos
dem alla — liksom hos Chesterton, vars
argumentering de har lärt sig mycket av — samma
brist på tålamod med humanistiska
deklamationer om det andligas evigt eterböljande
realitet. De kartlägger å det krassaste dessa eteriska
regioner, där bl. a. begreppen gott och ont
markeras med mycket skarpa gränser. De
betonar — fortfarande i stor likhet med
Chesterton — inkarnationen som världens centrala
faktum, och i intimt samband därmed
materiens helighet och oumbärlighet. ”Den enda
rent andliga varelsen i världen är djävulen”,
säger Lewis; ”det är bara Gud som kan skapa
materia.” En ytterligare konsekvens av detta
blir en reaktion mot uppfattningen av de
sexuella synderna som de enda eller de värsta
i det kristna moralschemat.
Hela föreställningen om att skiljelinjen
mellan gott och ont på något sätt skulle
sammanfalla med linjen mellan andligt och materiellt
är en som alla de tre nämnda författarna söker
bryta ned med så drastiska verkningsmedel
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
