Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Kerstin Anér: Änglarna vid cocktailbrickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄNGLARNA VID C 0 C KTAI L B RI C K A N
verklig. Vår nuvarande existens förhåller sig
till den som en rök till en klippa, som ett spöke
till solid materia, som en tvådimensionell
tillvaro till en tredimensionell. Helvetet, åter, är
”nästan ingenting”, något förkrympt,
vanmäk-tigt, overkligt. Det kan ha en förfärande makt
för den som har gett sig åt det och är inuti
det, men i sig självt är det oändligt smått och
instängt. Lewis nämner själv Eliot som den
bästa moderna framställaren av helvetet som
det verkligen är — ”something almost
omni-potent, yet wholly mean”. Eliot och Lewis visar
också en liknande uppfattning om helvetet som
något retroaktivt. ”Det är inte helvetet, inte
förrän ni är ur stånd att bli något annat”,
säger Sir Henry om Celias personliga
erfarenheter av isoleringens inferno; det kunde vara
ett direkt citat ur Lewis’ ”The Great Divorce”.
V
Sättet på vilket de fyra personerna väljer
rätt, är alltså att de väljer ett liv som står i
rätt förhållande till verkligheten. De värden
som dessa olika val ger uttryck för, stöter
vanliga inomvärldsliga normer för huvudet inte
mindre än konventionellt religiösa. Peter
Quilpe, t. ex., den unge mannen som älskar
Celia, som finner att han aldrig betytt något
för henne och far till Californien för att bli
filmregissör, han kommer just i den
verksamheten enligt sina skyddsänglars utlåtande fram
till en sorts frälsning. Det spås honom till och
med att han skall ”gå långt” — samma ord
som tidigare är sagda om helgonet Celia. Ändå
är hans arbete j u på intet vis särskilt värdefullt
för mänskligheten. Det är, som han sj älv säger,
bara att göra en andra klassens film. Det
värdefulla i honom är att han kan sitt yrke, frånsett
vilket det är — ingen av oss kan begära mera,
säger Sir Henry; och att han till slut lyckas
vinna en saklig inställning till sitt arbete och
befria det från en falskt romantisk förbindelse
med hans kärlek till Celia. Han upptäcker att
han måste göra arbetet för dess egen skull, inte
för sin ryktbarhets eller karriärs, och att detta
är vad hans erfarenhet av Celia verkligen
förpliktar honom till.
Lavinia och Edward skapar å sin sida ett
äktenskap där saklig och osjälvisk hänsyn blir
möjliga sedan prestige- och maktkampen
skurats bort i det fullständiga avslöjandet av
värderas motiv. På den grunden byggs ett fint,
intimt kamratskap upp, som aldrig beskrivs
direkt i pj äsen men vars kvalité når oss i några
skenbart innehållslösa repliker, sagda medan
de går och väntar på sina gäster i tredje aktens
början. Lavinias ”Du måste sätta dig bredvid
mig, då kan jag koppla av” är en mer talande
kärleksförklaring än de flesta mera känslofulla
man hört.
Men det finns ingen tacksamt romantisk
inramning kring denna härd. Ingen
vördnadsvärd fattigdom, inga yttre svårigheter att
besegra, inga försonande tramp av små, små
skor. Det är bara en framgångsrik advokat och
hans eleganta fru, som ser societén hos sig på
cocktailparty. Scenen är exakt densamma, vare
sig de som i första akten är på fel väg eller
som i den sista är på rätt väg, och deras eget
värde är varken större eller mindre än
gummornas i Canterbury som hade så djup
erfarenhet av all slags fattigdom, förtryck, sjukdom
och elände — ”de gamla utan brasa om vintern,
barnet utan mjölk om sommaren”. Det ena
som det andra är en oväsentlig kuliss för det
väsentliga dramat.
Och så Celia. När pjäsen börjar, lever hon
i synd med en gift man. Hon är inte kristen,
hon har som hon själv säger fått en mycket
traditionell uppfostran och alltid fått lära sig
att inte tro på synden. Hon är lycklig i sin
kärlek till Edward, där, som hon tror, ingen
tänker på sig själv eller på den andre utan
på ”den nya personen, oss”. Lavinia tänker
hon inte alls på — vad Edward ger henne är
något som Lavinia aldrig velat ha, säger hon
efteråt. Chocken kommer, när hon upptäcker
att Edwards kärlek till henne är något mycket
billigare och svagare än hon trott. Hon tvingas
att se att vad hon sökt i denna kärlek och inte
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
