Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och då ger han sitt bästa. Vad jag framför allt
fäst mig vid i denna diktsamling är
”Frestaren”, ”Fantasmagori” och ”Morgontankar”.
Det kan inte hj älpas att j ag då förbigår mycket
men det är bättre att koncentrera sig. I den
första ställer sig Malmberg i jämnbredd med
Gide: ”Icke den som övertygar — / förledaren
ensam / är ledaren.” Med sin spänstiga fria
vers och sin moraliska insikt är denna dikt en
utomordentlig parallell till Lucifer-dikterna i
”Under månens fallande båge”. Till sist, heter
det om frestaren (”Narkissosbilden”):
förråd honom alltid!
Om han är den rätte
bejakar du honom så.
Ju stoltare det
som kastas åt förnekelsens hundar,
desto brantare din väg
— Desto djupare ögats sken
och det dunkla om munnen
Vem man sviker
är viktigt
och bevisar ens stadium.
”Fantasmagori” är samlingens största och
märkligaste dikt, även detta en demoni-dikt
med bakgrund i vår torterade tid med all dess
på en gång hemska och likgiltiga militära eller
civila konvenans. Här fyller siaren upp manteln.
Citat skulle inte göra den långa dikten rättvisa
och jag vet inte hur jag skall karakterisera den
eller vad jag skall jämföra den med om inte
med någon gammaltestamentlig straffpredikan.
Men utom att den är modern i tonarten är den
inte enbart dundrande utan dessutom
insinuant, och den gäller inte bara människorna utan
i första hand Gud. Återigen märker man hur
cirkeln sluter sig till Lucifer-dikterna i
”trilogiens” första samling. Om Malmberg då ännu
tvekade tycks han nu rösta för den förtvivlade
visshet som är upprorsmannens:
Men ett vet jag
att Gud
är cyklopernas cyklop
och att vansinnet är enögt hos honom
och annorlunda än världens.
Ty världens vansinne är skelande.
Annorlunda är den avklarnade, enkla och
sant ödmjuka stämningen i slutdikten, epilogen
som på en gång verkar som självkritik och
-tvivel, vädjan, förklaring och försvar. Denna
epilog är ett slags prolog till publiken:
Jag har hunnit till den ålder
då även den kortaste anteckning
är sammanfattning,
livsöversikt —
Efter en kort återblick på melankolikerns
benägenhet att fastna och binda sig hoppas
diktaren på att han skall lyckas en gång. Falsk
blygsamhet tror jag inte det är, men att
Malmberg känner sig ha ett tungt handicap av bly
i sadeln och verkligen vill ”lyckas”.
Gunnar Ekelöf
MASKEN DOLD I BLOMMAN
Stig Sjödin: Nattliga besök. Dikter. Bonniers
1950. 5: 75.
Slagordet ”Das Unbehagen in der Kultur”
innebar inte ens när det blev populärt genom
titeln på en liten skrift avFreudisigsj älvt något
nämnvärt nytt. Den nya upptäckten innebar ju
egentligen att vi inte bara vantrivdes i kulturen
utan i djupare mening också vantrivdes med
naturen eller åtminstone med den i vår egen
mening viktiga del av naturen som vi kallar oss
själva. De troll och spöken och demoner som vi
i vår folktro under årtusenden förespeglat oss
vara avlägsna hotfulla företeelser återfann vi
mer eller mindre plötsligt hos oss sj älva. Redan
”Webster saw the skull beneath the skin” och
Bellman gick ett stycke längre när han anade
att ”masken dold i blomman bådar blommans
död”. Nu är vi alldeles på det klara med hela
apparaten, så klara att förgängelsetanken inte
längre ger oss något riktigt svindlande
perspektiv, vi är fullt sysselsatta med att iakttaga
gifternas svidande virulenser, inte därför att
de en gång vållar död utan därför att de
egentligen är identiska med det vi kallar liv. Vi vet
alltså mycket väl att under vår huvudskål sitter
en gam som hackar i sitt eget kött — eller
varför inte som på en teckning av Salvador Dali
ett elakt sovande får —- i vårt hj ärta en ylande
häxa som idogt pumpar vårt blod, och den
vackra hägring som vi alltjämt med stor pietet
benämner vår själ är ju effektfullt sammansatt
av små glödande maskar som lärda män i vita
(nästan fotsida) kläder kallar komplex, mycket
små demoner med obestridlig kapacitet.
Masken dold i blomman kunde ha varit ett
lämpligt motto för de senare avsnitten — det
första är en serie obestämbara dikter om
obestämbara ting — i Stig Sjödins nya diktbok
”Nattliga besök”, men poeten har valt ett annat
Bellmanscitat, de ljuvt elegiska raderna ur
Afton-Qvädet, där nattens gud blir ombedd att
lindra kval och krämpa och blodets heta svall.
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
