Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sig åt som om han vore originell eller
överraskande, annat än i detaljer. Mats Fahlén
verkar inte ett spår genial. Däremot är han
tydligen en klok och känslig yngling, och det är
nästan ovanligare.
Uppläggningen är en alldeles vanlig triangel:
mannen (den s. k. faunen) på väg mot
medelåldern, den färglösa hustrun, den unga
älskarinnan som är livets sista stora anbud. En
35-årig östermalmsläkare håller på att
försoffas, byta ut sin rytm mot takt, tappa bort
sina vetenskapliga och mänskliga ambitioner.
Flickan ger honom både rytmen och
ambitionerna tillbaka men ställer honom slutligen
också inför tvånget att välja och avveckla.
Utbrytning kräver större insats än en återgång
till det gamla. Mannen är en krake, följaktligen
ger han snabbt upp frihetsdrömmen. Han
varken genomskådar den eller låter den trängas
undan av andra motiv. Han lunkar bara hem
och resignerar. I kulissen skymtar den vördade
skuggan av en tyrannisk fadersgestalt, tjänande
som yttersta förklaring till hjältens oförmåga
att ta sitt öde i egna händer.
Det viktigaste är alltså avklädningsnumret,
den fortgående demonstrationen av mänsklig
svaghet och ömklighet; därnäst kontrasten
mellan de evigt sammankedjades kärlekslöshet
och de tillfälligt sammanslingrades kärlek.
Fahlén gör inte mycket för att låta händelser,
handlingar och repliker tala för sig sj älva. Han
bygger nästan hela förevisningen på sin egen
regi, sin värderande kommentar, sina
omsorgsfullt redovisade iakttagelser och rön. Metoden
fungerar inte så illa, eftersom Fahléns
kommentar för det mesta är intelligent och hans
iakttagelser skarpa; många enskildheter visar
en säker, besk men lätt essayistisk psykologi
av ”klassicerande” typ. Någon gång uppstår
förvirring, därför att läsaren inte får veta vad
som är Fahléns reflexioner och vad som
möjligen är ansatser till interiör monolog hos
figurerna. Och ibland flyter kommenterandet
som sagt ut i en irriterande, flirtig pratsamhet.
”Nej stopp!” utropar Fahlén en gång när han
har fällt ett onyanserat omdöme, varefter han
försöker på nytt. Inför sådant löper också
bedömaren risk att bli onyanserad. För att
undvika den risken konstaterar han bara, att
romanens nivå inte är alldeles jämn.
Det torde ha framgått att Mats Fahléns
närmaste förebild är Olle Hedberg. ”En fauns
eftermiddag” ger dessutom associationer till
Siwertz, i en och annan detalj till Söderberg.
Någon betvingande människogestaltning
åstad
kommer man svårligen på den linjen, men man
kan föra vettiga och nöjsamma resonemang om
människan. Typiskt för genren är ju att
konkretionen lätt råkar i omvänd proportion till
resonerandet, att bifigurer och miljöer får stå
för den handgripliga verkligheten medan
huvudpersonerna representerar den allmänna
klokskapen, universalerna i författarens
kun-skapsvärld. Precis så är det hos Fahlén. Han
är en ganska otidsenlig företeelse och en del
av den charm, som vissa kapitel i ”En fauns
eftermiddag” onekligen har, sammanhänger
med detta faktum. Men Fahlén bör se upp för
den ”intelligent underhållande” stilens
frestelser om han har större ambitioner än att bli en
författare för läsecirklarna. ”En fauns
eftermiddag” lämnar åtskilliga möjligheter öppna.
Bengt Holmqvist
1066 OCH 3000 E. KR.
Hope Muntz: Den gyllene krigaren.
Översättning av Brita Björkbom. Norstedts
1950. 16:50.
Robert Graves: Kärlek på Nya Kreta.
Översättning av C. Sterzel. Tiden 1950.
12:50.
Historiska romaner handlar om krig och
kärleksaffärer, vars utgång vi kan på förhand.
De har därför nästan alltid ett lyckligt slut,
åtminstone i stort sett, ty vi har mycket svårt
att tro att inte det som verkligen hände, den väg
”utvecklingen” verkligen tog, också var det
bästa och lyckligaste. Därav dessa böckers stora
popularitet. Så många krig och katastrofer har
vi överlevt, och allesammans ledde de till något
bättre! Då kanske vi kan hoppas på detsamma
för vår egen del också — eller åtminstone
glömma bort hur litet vi hoppas.
Men för dem som var med, såg det kanske
ut som om det var det värsta som hände, och
det är inte alltid vi kan vara säkra på att
mot-bevisa dem. Under de år, då invasionshotet
hängde över England, tog en engelsk
författarinna upp historien om den sista lyckade
invasionen i detta land, år 1066, och påbörjade
”Den gyllene krigaren”. Av dem som på den
tiden kallade sig engelsmän (fast de inte talade
engelska) upplevdes inte händelsen som någon
lycka, inte mer än Operation Seelöwe skulle
gjort av deras efterkommande, om den
kommit över dem. Den traditionella uppfattningen
621
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
