- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIX. 1950 /
629

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Harry Schein: Filmkrönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMKRÖNIKA

av

HARRY SCHEIN

Italiensk kommunism

Italienaren Giuseppe De Santis står för
månadens intressantaste film, ”Bittert ris”.
Po-dalens risfält är platsen för dramat, platsen som
är dramat.

Tusentals kvinnor samlas där under några
försommarveckor, med böjda ryggar står de
till knäna i vattnet och rensar och planterar
ris. Bland dem är en flicka, Francesca, som
döljer sig efter en juvelkupp. Hon har blivit
tjuv av kärlek till den man som utnyttjar henne.
Han följer efter henne och invecklas i en
kärlekshistoria med en annan kvinna, Silvana,
lägrets femme fatale. De stulna juvelerna visar
sig vara falska, en ny kupp planeras av mannen
och Silvana. Denna gång gäller det riset,
bondens och arbeterskornas ris. Handlingen
utlöses i en våldsam klimax, ett pistoldrama i ett
kylhus och mannen slutar sitt liv på en krok,
ett upphängt svin bland slaktade svinkroppar.

Detta är handlingen men dramat ligger i
platsen, i dess säregna förutsättningar som De
Santis behandlar på ett mycket personligt och
effektivt sätt.

”Bittert ris” är en skärande socialistisk appell,
en kommunistisk film av renaste vatten. För
säkerhets skull antydes det även i handlingen,

Bittert ris. Manus: Giuseppe De Santis och Corraro

Alvaro. Regi: Giuseppe De Santis. Prod.: Lux.

Borgen i Parma. Manus efter Stendhals roman
”Kar-tusianerklostret i Parma”: Pierre Véry, Pierre Jarry
och Christian-Jaques. Regi: Christian-Jaques. Prod.:
André Paulvé-Scalerafilm.

Manslukerskan. Manus: Jean Anouilh och
Jean-Ber-nard Luc. Regi: Jean Grémillon. Prod.: Majestic.

Panik på öppen gata. Manus: Richard Murphy. Regi:
Elia Kazan. Prod.: Fox.

Nakna nerver. Manus: Andrew Solt och Edmund H.
North. Regi: Nicholas Ray. Prod.: Columbia.

Nattens vargar. Manus: Ben Hecht. Regi: Otto
Pre-minger. Prod.: Fox.

Hjärter Knekt. Manus, regi och prod.: Hasse Ekman.
Medan staden sover. Manus: P. A. Fogelström efter
en idé av Ingmar Bergman. Regi: Lars-Eric
Kjellgren. Prod.: SF.

i risarbeterskornas revolutionära solidaritet,
att man får stjäla av de rika men inte av de
fattiga, i en bitter replik att de som bygger
fängelser inte vet hur de är, i en ironisk rad
om USA där allt är elektriskt, till och med
stolen.

Men filmens kommunistiska budskap är
ingalunda begränsat till den i och för sig
ointressanta, osammanhängande och ofta
besvärande melodramatiska handlingen.

”Bittert ris” bryter i väsentliga avseenden
mot den italienska s. k. neorealismen och
anknyter främst till den sovjetska storhetstiden.
Kameran har inte smugit sig in i verkligheten
som t. ex. i De Sicas filmer, den dirigerar
verkligheten, formar den ofta på ett
orealistiskt, ej heller abstrakt men romantiskt heroiskt
sätt. Filmens realism ligger i dess motivval, i
dess ideologi, om man så vill. Dess i och för
sig konsekvent genomförda formbehandling är
funktionalistisk enligt de sovjetryska
montageprinciperna, bildkompositionerna arrangerat
spänningsskapande, masscenerna utförda enligt
rituella koreografiska lagar med effektfulla
uppställningar, böljande formeringar och väl
avvägda rörelsemoment. Endast ljudet är
oortodoxt, tyvärr, understrykande i stället för att
vara antitetiskt.

Symboliken är enkel, lättfattlig, med en
omedelbar visuell slagkraft. Rislagrets vita dynor,
vars mjuka kurvor ger direkta anknytningar
till filmens kvinnohav, representerar jordens
fruktbarhet och rikedom. De tjänstgör
samtidigt som älskogsläger, dramats bildmässiga
ankare. Denna vita fruktbarhetssymbolik för
omedelbart tankarna till Eisensteins berömda
orgie i mjölk, hans bildsymbolik för jord och
säd och kön.

Eller vattnet, det livsgivande och destruktiva
element som blir ett med kvinnorna, som är
groningsgrund för riset och hotar att
översvämma och förstöra risfälten. Och regnet som
piskar jorden och kvinnorna och vars sorl
genombryts av barnföderskans ångestskri, Ijud-

629

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1950/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free