Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Max Jacob: Fem prosadikter tolkade av Erik Blomberg - Nyckeln - Kentauren - De verkliga undren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX JACOB
FEM PROSADIKTER
Tolkade av
ERIK BLOMBERG
Nyckeln
Då herren till Framboisy återkom från kriget gjorde hans gemål honom
många förebråelser i kyrkan, vartill han svarade: ”Madame, här är nyckeln
till alla mina ägodelar, jag reser för alltid.” Kränkt lät damen nyckeln
falla på det stenbelagda tempelgolvet. En nunna låg och bad i ett höm:
hon hade förlagt sin egen nyckel, nyckeln till klostret, så att man inte kunde
komma in. ”Få se om inte ert lås kan hålla till godo med den här nyckeln.”
Men nyckeln var inte längre där. Den var redan på Musée de Cluny: det var
en kolossal nyckel i form av en trädstam.
Kentauren
Ja, jag har mött kentauren. Det var på en väg i Bretagne, där de trinda
träden stod spridda över slänterna. Han är café au lait-färgad, han har
lystna ögon och hans rygg liknar mera ormens stjärt än hästens länd. Jag
kände mig alltför knäsvag för att inleda ett samtal med honom, och min
familj som betraktade oss på avstånd var ännu mer förskräckt. Sol, vilka
underliga saker kastar du inte ditt ljus på!
De verkliga undren
Den präktige gamle kyrkoherden! Sedan han lämnat oss såg vi honom
flyga bort över sjön som en fladdermus. Han var så försjunken i sina
funderingar, att han inte ens märkte undret. Kanten på hans kaftan var våt:
det gjorde honom förvånad.
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
