Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Carl Keilhau: Sigurd Hoel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD HOEL
diktaren. Men varifrån kommer den?
Författaren anser sig själv veta det. Som treåring
krossade han armbågen; en benskärva trängde in
i armbågen och en inflammation uppstod.
Läkaren förstod inte vad som fattades barnet, och
han kom med jämna mellanrum och vred
armbågen ur led och tillbaka igen. Det gjorde
obeskrivligt ont — och pojken blev naturligtvis
livrädd var gång läkaren skulle komma. På så
sätt uppstod skräcken för en kommande,
oundviklig katastrof.
Även om jag inte föreställer mig att folk
blir diktare uteslutande av sådana orsaker är
en annan omständighet från barndomen värd
att nämna. Sigurd Hoel växte upp i den
skogrika östlandsbygden Nord-Odal som son till en
folkskollärare. Detta att fadern var lärare och
därtill en inflyttad i bygden gjorde sonen till
en viss grad socialt isolerad. Skolpojken kom
att spela iakttagarens roll.
Vid sexton års ålder kom Sigurd Hoel till
Oslo och tog studenten för att senare arbeta
som läroverkslärare under tiden 1912—1918.
Han undervisade i matematik, fysik och kemi
och studerade matematiskt-naturvetenskapliga
ämnen på sin fritid. Han funderade för resten
på att utge läroböcker i sina ämnen och kunde
alltså ha hamnat i ett annat slags författarskap.
Under denna tid var han bondestudenten i
staden. Om vilken Hamsun sa: ”Denna sällsamma
stad som ingen lämnar innan han har blivit
märkt av den.” Själv uttrycker Sigurd Hoel det
så att han använde sju år på att acklimatisera
sig i Oslo och att det var därför han inte kom
att ägna sig åt författarskap förrän han var
trettio år. Att han blev märkt av staden ger
böckerna vittnesbörd om.
Men skriva hade han börjat göra tidigare.
Under studieåren redigerade han tillsammans
med den särpräglade, djupsinnige och
spirituelle Erling Winsnes studenttidningen
”Minerna”, och 1918 tog Blix honom till
redaktionssekreterare för den förträffliga
skämttidningen ”Exlex”. Av en slump, anser Hoel
själv; och av en slump kom han till synes
också att bli författare. 1920 hade man utlyst
SIGURD HOEL
Ett nytaget foto
en skandinavisk novellpristävlan med
imponerande litterära auktoriteter i juryn. Sigurd Hoel
hade gått med annonsen om
tävlingsbestäm-melserna i fickan, och på eftermiddagen innan
fristen gick ut skrev han novellen ”Idioten”.
Den segrade i tävlingen!
1922 hade han fått ihop en samling noveller
som utkom under titeln ”Veien vi gaar”. Den
väckte stor uppmärksamhet; man kan säga att
Sigurd Hoel slog igenom med ens. Det är bra
noveller, med god poäng. Samlingen växlar
mellan kvick satir och känsliga stämningar,
och personteckningen är träffande. Starkaste
intrycket gör ett par erotiska historier, där
häftig lidelse står i motsats till bitter desillusion.
Men över de flesta novellerna vilar det ändå
något haltlöst och opersonligt. De saknar
intimitet och atmosfär; de är en talangfull
behandling av litterära motiv. Den nyromantiska
traditionen går igen i dem. Samlingen är en
efterklang, särskilt av Knut Hamsun som har
varit en av Sigurd Hoels avgudar.
Liknande invändningar kan man göra mot
nästa bok, Sigurd Hoels första roman
”Syv-stjernen” (1924). Den melankoliske läkaren
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
