Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Erik Lindegren & Harry Schein: Cocteaus död. En dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
COCTEAUS DÖD
mildhet; man bör visa samma mildhet när man
öppnar de levandes ögon.
F.: Öppnar dem för poesin?
H.: Man bör vara en levande människa och
en posthum poet.
F.: Och leva i en familj eidyll som du på
slutet själv förklarar vara — dy.
H.: Odödligheten spirar kanske alltid upp
ur dyn? Sett från vår horisont. För resten är
kanske motsättningen lika skenbar som en —
spegel? Men jag minns att det lyckliga slutet
var mycket lyckligare i teaterpjäsen ”Orphée”.
När Euridice och Orphée äntligen har
återförenats tackar Orphée sin Gud för att han har
Jörklarat att deras hus och deras äktenskap är
det enda paradiset, och att han har öppnat
portarna till detta paradis för dem. Han ber
honom om ursäkt för att han inte kände igen
mig som hans sändebud och deras
skyddsängel, han tackar honom för att han räddat
Euridice, för att hon genom sin kärlek har
dödat djävulen i skepnad av en häst. Ja, det
var ett mycket lyckligare slut.
F.: Vad menar du med djävulen i skepnad
av en häst? Det kan jag inte påminna mig...
H.: Pegasus förstås. Den gången dikterade
en häst dikterna för honom, i filmen är det
ju Cegeste ...
F.: Cegeste? Han fanns inte ens med i det
ursprungliga dramat, 1925.
H.: På den tiden var Cocteau ännu ung.
F.: Men modern har han alltid velat vara.
H.: Han har också påpekat att ordet modern
är otroligt naivt. Ungefär som vi
medeltids-riddare.
F.: Men har han inte velat inbilla publiken
motsatsen?
H.: Poeten åker alltid bil, publiken följer
efter i buss. Det är naturligt att det blir ett
visst avstånd.
F.: Fick Orphées bil motorstopp så att
bussen hann upp?
H.: Det är naturligt att gamla bilar förr eller
senare får motorstopp. Fast den inbyggda
radion kan ju fungera för det.
F.: Ja, det är väl ett av filmens många
led
motiv. Bilden av poeten, lyssnande vid
bilradion efter ord som inte kan uppfångas i
någon annan radio, från en sändare som bara
sänder för honom. Att lyssna till sin egen
innersta röst, till sin barndoms omedvetna.
Surrealistisk automatism i enkel symbolik.
H.: Men här hör han en annans röst.
Ce-gestes. Orphée plagierar, givetvis omedvetet.
Man kan se det som en symbol för att den
åldrande poeten upprepar sig själv. Eller att han
påverkas av ungdomen. Det går inte att göra
konst efter konst. Förhållandet till Cegeste ...
F.: Det är just det jag tycker är så
intressant. Den sadistiska behandlingen av Cegeste
avslöjar hans ambivalenta förhållande till den
nya författarregenerationen. Från deras sida,
produktivitet, hat mot den äldre generationen.
Från Orphées sida avund blandad med förakt
— inspirationen är blind, drucken och
oreger-lig, begriper inget, ja, inte ens som död. Och
Döden, som moderlig förläggare, vars tidskrift
”Nudisme” bara innehåller blanka ark. En
ypperlig drift med avantgardismen. Det är
naturligt att Cocteau gjort sig skyldig till det
barocka påståendet att Dalis och Bunuels
experimentfilm ”Den andalusiska hunden” hörde
till de fyra bästa filmer han sett. Dali och
Bunuel ville ju med den filmen rikta en stöt
mot den avantgardistiska formalismen ...
H.: Cocteau har utvecklat sig till en
anti-avantgardistisk avantgardist.
F.: Ja, det är en besynnerlig dubbelhet. Här
speglas alltså inte bara den yttre
generations-brytningen utan också den inre; hans
förhållande till sin dikt, sin inspiration, sin publik,
sitt liv, sin barndom, i ett dubbelperspektiv av
homosexualitet och narcissism och ...
H.: ...varför inte exhibitionism. Salut!
F.: En obehaglig hälsning, åtminstone för
den som har sett filmen.
H.: Cocteau är i alla fall ärlig. Det är
visserligen döden, den som du uttrycker dig
mo-derlige döden, som sänder dessa lyriska,
inspirerade bilder — i svensk filmöversättning blev
det visst fraser — till Orphées radiomottagare,
men det är Cegeste som skapar denna poesi.
669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
