Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
för att ge ut och förödmjuka sig själv i en
verklig känslokontakt. Det dröjer inte heller länge,
förrän den unge våldsdådaren visar upp en
stum hjärtats intelligens, en förmåga till kärlek
och självuppoffring, som var svår att se från
början och som hans hustru går blind förbi
nästan hela sitt liv. Genom hela boken kommer
hon allt längre in i den stolta ensamhet hon har
valt som surrogat för kärlek (allra först faderns
kärlek, som hon kände sig utestängd ifrån).
Och det skall praktiskt taget till ett under för
att hon skall komma ut ur den.
Undret kommer genom uthålligheten hos ett
par av hennes vänner, som tar emot henne
ännu när hennes ensamhet har blivit
förföljelsemani och förföljelsemanin blivit elak
förföljelselusta. Vännernas egen historia är en
viktig kontrast till hennes, och bokens mängd
av livfulla bifigurer illustrerar samma tes från
många andra synvinklar. Det är emellertid inte
något påträngande och självklart mönster de
samlas i. Berättaren i boken glider runt
händelseförloppet och låter oss se det än
återspeglat i avtryckta brev och dagböcker, än i någon
av huvudpersonernas medvetande, än från
någon helt oviktig persons håll, och än från
författarens egen mera opersonliga och allvetande
ståndpunkt. Resultatet är att man upplever
händelserna lika kompakta, ogenomskinliga och
mättade av ovidkommande detaljer som man
gör i verkligheten ■—• eller man får i varje fall
en utomordentlig illusion av att göra det.
Framför allt lever London, detta
jättekonglomerat av städer, ett ytterst påtagligt liv på
många av bokens sidor. East Ends slamrande
och luktfyllda gator och West Ends proppade
viktorianska hus och stilla trädgårdar, och
förstäderna, var och en med sin egen stil. Poängen
i historien, liksom i Kiplings alltid felciterade
dikt som den svenska titeln är tagen ur, är att
öst och väst även i denna sociologiska mening
kan mötas. Men det skall vara ”when two strong
men stand face to face”, när människor möts
som människor utan överlägsenhet, nedlåtande
medlidande eller avundsjuka. I grunden är det
för övrigt inte det sociala problemet om
samlevnaden som har intresserat författaren mest,
utan det rent moraliska. Att det är
överklassflickan som är även den intellektuellt
överlägsna är j u inte någon allmängiltig liknelse.
Det är ingen ytligt fascinerande bok, det är
ganska tung och stabil mat, och som konstverk
saknar den den sista genomglödgningen. Glöd
är kanske vad man mest av allt saknar i den
— att kalla den en passionshistoria är nog att
missbruka ord. Men där finns en mängd redbar
kunskap om människor och många verkligt
skickliga porträtt, och en långsam men till slut
mycket effektiv spänning i det moraliska
problemets åtsnörning och upplösning.
Kerstin Anér
LÄGERMÄNNISKOR
C. Virgil Gheorghiu: Timmen 25.
Översättning av E. R. Gummerus. Gebers
1950. 15:—.
Det handgripligt skrämmande med den
rumänske författaren C. Virgil Gheorghius
roman, ”Timmen 25”, som handlar om hur
människan i nutiden alltmer förvandlas till
maskinslav och nummerbricka, är att skildringen
inte är utopisk, såsom fallet är med Samuel
But-lers ”Erewhon”, Huxleys ”Brave New world”
eller Karin Boyes ”Kallocain”; den robotsvärld,
som dessa författare med visionär skarpblick
framställt som en sorts mardröm som ännu
har fantasins dimension, har den rumänske
författaren fått uppleva i verkligheten. Han
hör till de otaliga människor på kontinenten
som under det senaste kriget likt boskap
flyttats från koncentrationsläger till
koncentrationsläger, och i det förvirrade
efterkrigs-europa var han som rumän inte välkommen
någonstans; 1947 befann han sig med sin
hustru i Heidelberg och enligt vad han
berättar i Books Abroad tycks det bara ha varit en
tillfällighet som räddade honom från
självmord. Han trodde sig ha en chans att komma
till Kanada, men den kanadensiska
kommission som köpte upp arbetare vägrade att ta
honom, inte på grund av att han var rumän
utan för att han var intellektuell. Slutligen
fann han en fristad i Frankrike, som ju ännu
inte har några fördomar mot intellektuella, och
satte sig att skriva ”Timmen 25”, som först
kom ut i en fransk upplaga och nu är översatt
till aderton språk.
Man får naturligtvis inte föreställa sig att
denna fängslande roman på varje punkt
bygger på författarens egna upplevelser; tvärtom
tycks Gheorghiu ha begagnat sig av diktarens
rätt att knyta intrigen efter sitt eget huvud och
låta de med stor episk talang frambesvurna
scenerna passa in i varandra som ett fulländat
pussel. Ja, ibland kunde han t. o. m. ha varit
mera återhållsam, mera stram i sin nästan
allt
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
