Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
för flott» litterära exposition, som kommer
vissa episoder att verka ”gjorda” (fast de ju
inte behöver vara det) och någon gång rentav
snudda vid kolportaget.
Det bjuder en emellertid emot att uppehålla
sig vid svagheterna i en bok, vars starkaste
partier går direkt tillbaka på verkligheten, och
en svensk som hittills levt i försköning bör
överhuvud akta sig för att ”tycka” för mycket:
erfarenheterna ute i Europa är så helt
annorlunda än vad vi kan föreställa oss. Gheorghius
berättelse om vad den rumänske författaren,
Traian Koruga, och hans hustru, Eleonora West,
som är judinna, får gå igenom i skilda läger
och se av mänskligt elände i dess mest
koncentrerade form, har en starkt självbiografisk
prägel och som litterärt dokument en
intensitet som påminner om Koestlers oöverträffade
skildring av fångtransporten i ”Domens dag”.
Traian är författarens språkrör, och han
upplever det mekaniserade samhället, där
människan nedvärderas till en maskindel som kan
slängas bort och ersättas efter behag, med den
intellektuelles förmåga av klarsyn och analys;
hans egna upplevelser ses i sammanhanget av
det hela, och resultatet blir så beklämmande,
att han frivilligt lämnar livet: som rumän är
han efter kriget fånge i ett amerikanskt läger,
och då han mot reglementet med välöverlagda
steg nalkas taggtrådsstängslet blir han skjuten
av vaktposten. (Som synes hyser Gheorghiu
ingen illusion om lägerväsendet i något lands
regi, och hans angrepp på det moderna
maskinsamhället har generell räckvidd.)
Mot den medvetne Traian har Gheorghiu i
sin roman ställt Johann Moritz, en naiv
rumänsk bonde, som har svårt att tro på den
onda värld som han utan egen förskyllan kastas
in i. Genom en elak slump rycks han plötsligt
från sitt lyckliga familjeliv i den lilla byn
Fåntåna (för övrigt ypperligt skildrad) och
blir förd till ett arbetsläger för judar fast han
är tvättäkta rumän; visserligen lyckas han fly
till Ungern men bara för att där bli inspärrad
i ett läger för rumäner, varifrån han emellertid
snart skickas till Tyskland för att arbeta i en
ammunitionsfabrik; där upptäcker en
rasfors-kande överste, som svärmar för upprättandet
av en ”antropologisk trädgård”, att han tillhör
en förnäm gren av den germanska herrerasen
med rötter i Transsylvanien; detta har till följd
att Johann Moritz, som ju inte längre har
någon egen tanke eller vilja utan bara är ett
statistiskt nummer, automatiskt hakas in i det
nazistiska maskineriet, en belastning för
ho
nom efter fredsslutet då han som rumän och
f. d. ”nazist” lika automatiskt åker in i
amerikanska läger.
Man kan knappast frigöra sig ifrån att den
snälle Moritz med sin horribla naivitet är en
romanfigur, lämplig för författarens syfte att
illustrera hur fullkomligt maktlös individen är
i det tekniska samhället, som inte har någon
som helst plats för lyxen av rent mänskliga
hänsyn. Men själva skildringen av det 20 :e
århundradets lägermänniskor, av dessa
flyktingars och fångars lidanden utan slut, är tyvärr
inte någon fritt uppfunnen roman, och som
symbol för dessa människor är Johann Moritz
gripande nog. I tretton år — från 1938 till
1951 — har han levt bak taggtrådsstängsel,
och när vi tar avsked av honom på bokens
sista sidor har också denna naiva själ blivit
bittert desillusionerad. Han anmäler sig där på
den amerikanska rekryteringsbyrån för
utländska frivilliga till det tredje världskriget,
men inte för att han tror på pratet om Freden
och Civilisationen utan för att han av två onda
ting väljer det minst onda. Med sina tretton
års erfarenheter av systematiserad
omänsklighet kan han inte mobilisera någon optimistisk
stridstro. Författaren menar, att något krig inte
kan avgöra västerlandets framtid, så länge
människan inte tillmätes något egenvärde
utöver det sociala och statistiska. Förvisso är inte
Gheorghiu den förste som finner roten till det
onda i detta att maskinen och reglementet tagit
herraväldet över människan — redan Butlers
”Erewhon” är ju ett svidande angrepp på
maskinsamhället — men med imponerande kraft
och bredd visar Gheorghiu i sin episka
krönika hur långt vi nu har hunnit på den farliga
vägen. Det är den tjugufemte timmen som det
västerländska samhället nu befinner sig i.
Hugo Kamras
OSCAR II:S
UTRIKESPOLITIK
Folke Lindberg: Kunglig utrikespolitik.
Studier och essayer från Oscar II :s tid.
Bonniers 1950. 12: 50.
Docenten Folke Lindberg har på officiellt
uppdrag ägnat flera år åt utforskandet av
Sveriges utrikespolitik under Oscar II :s tid
och därunder satts i tillfälle att gå igenom det
tyska utrikesdepartementets papper från denna
tid. Det planerade arbetet, som skall ingå i det
710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
