Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Notiser - In memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Farlig fåfänga
En häftig sammanstötning mellan gamla och nya
skolan på detektivromanens område har nyligen ägt
rum i New York Times bokrevy, där John Dickson
Carr, engelsman och företrädare för den klassiska typen
av problemroman, recenserat Raymond Chandlers
samling av korta kriminalhistorier ”The Simple Art of
Murder”. Chandler, som ju företräder den nya,
hårdkokta typen av detektivroman, som står
äventyrsberättelsen nära, har givit boken namn efter en essay, som
också ingår, där han mycket kvickt men stundom en
aning orättvist går till rätta med sina engelska
kolleger, med deras hovmästare, tebrickor och inkrånglade
gåtor.
Häröver blir Dickson Carr naturligt nog mycket arg
och låter i sin tur vreden svalla högt över den
amerikanske kättaren. Detta tar sig uttryck i en kritik av
Chandlers egna böcker, som även den tenderar åt det
orättvisa, och i en önskan att Chandler skulle bli i
tillfälle att diskutera sina synpunkter med en kvick och
kunnig företrädare för den äldre skolan, t. ex. Dorothy
Sayers, ett blodbad som mr Carr säger sig med nöje
skola bevittna (varvid hans önskan säkert delas även
av läsare som inte är lika övertygade om utgången).
Ordet har nu gått till den chandlerska falangens
företrädare och om svaren blir av något intresse
kommer vi att trofast referera utvecklingen i denna viktiga
fråga.
Lukacs i onåd
Envisa rykten har talat om att den ledande
litteraturkritikern bland tyskspråkiga marxister, Georg Lukacs,
skulle ha fallit i onåd. Enligt meddelande i en
schweizisk tidning är så också fallet. Lukacs, som är född
ungrare och numera undervisar vid universitetet i
Budapest, har länge intagit en särställning bland
kommunistiska kritiker i Europa, därigenom att hans åsikter
i så hög grad vunnit erkännande även bland politiskt
oliktänkande. Hans metod har framför allt varit att
”rädda” klassiker åt de nya kommunistiska staterna i
Östeuropa genom att hos dem upptäcka marxistiska
grundelement, varigenom dessa författare kunnat bli
lästa och fått öva inflytande där de annars kanske
skulle ha rönt ogillande eller förbjudits. Bland de
skribenter Lukacs givit ett marxistiskt alibi kan sålunda
nämnas Goethe, Balzac och, kanske mest överraskande,
den småborgerlige schweizaren Gottfried Keller. Med
sin marxistiska litteratursyn har emellertid Lukacs i
regel förenat en skarp blick för konstnärliga kvaliteter
och för sambandet mellan liv och litteratur, vilket han
behandlade redan före sin omvändelse till
kommunismen.
Nu har han emellertid drabbats av en mycket kraftig
varning från den ungerske folkbildningsministern
Révai, vilken påtalar hans likgiltighet för den nya
sovjetlitteraturen, vars världshistoriska betydelse
Lukacs inte insett. Hans försök att finna en tredje väg
mellan imperialistisk dekadans och socialistisk realism
avvisas och det understryks att Lukacs enbart har sina
tidigare förtjänster att tacka för att han denna gång
slipper undan med en admonition.
Louisiana
Enligt pålitliga uppgifter från U.S.A. är Louis
Armstrong f.n. i färd med att nedteckna sina memoarer,
sedan han lyckats finna ett förlag, som är villigt att
ge ut dem med hans egen, helt ljudenliga stavning i
oförändrat skick. Tänkbart är att boken kan bli av
intresse även för andra än vänner av hans musik;
Armstrongs kollega Mezz Mezzrow fick en aktningsvärd
succés även hos den högre kritiken med sin ”Really
the Blues”.
IN MEMORIAM
Cesare Pavese
f. 1908, d. 27. 8. 1950
Cesare Paveses självvalda död på ett hotellrum i
Torino har väckt djup förstämning i Italien, och hans
eftermäle vittnar om den djupa respekt man i olika
läger hyste för honom som konstnär och människa.
Den endast 42-årige författarens bortgång var desto
mera tragisk som han efter strävsamma år på senare
tid började bli alltmera erkänd av kritik och publik
(han tilldelades i juni i år premio Strega). I sin
ungdom verkade Pavese en kort tid som lärare men slog
sig därefter på översättning, speciellt av amerikanska
författare som Melville, Dos Passos och Faulkner, av
vilka han tog vissa intryck. Under fascistregimen var
han medlem av redaktionen för den radikala tidskriften
La cultura och satt en tid i fängelse. På senare år har
han vid sidan av sitt eget författarskap ■— han
debuterade år 1936 med en diktsamling — gjort en
betydelsefull insats som litterär rådgivare hos Einaudis
förlag. Paveses mest berömda prosaarbete är
romanerna ”Paesi tuoi” och ”11 compagno” samt
novellsamlingarna ”La bella estate” och ”Prima che il gallo
canti”. Som bakgrund för sin diktning använder han
med förkärlek Piemontes landsbygd — hans egen
hemtrakt — samt staden Torino, dess gator och kaféer.
Pavese var en enstöringsnatur, en orolig sökare, plågad
av tidens och sin egen splittring, som i sina experiment
med teman och stilar med djupaste förakt för allt
publikfrieri sökte förnya sin artistiska och moraliska
uppfattning. Samtidigt som hans livssyn och stil har
klassiska drag är han en modern berättare, som i en
konkret, vardaglig dialog ser ett av sina förnämsta
uttrycksmedel. Redan i ”Paesi tuoi”:s skildring av
landskap och människor framträder det typiskt
italienska klimatet och temperamentet med ovanlig
intensitet och Paveses mogna debutroman räknas redan som
en av den italienska litteraturens moderna klassiker.
Incalisa Monck
Edna St. Vincent Millay
f. 22. 2. 1892, d. 20. 10. 1950
Edna St. Vincent Millay debuterade tidigt; den
viktiga dikten ”Renascense” trycktes i en tidskrift när
hon var tjugu år och fem år senare bildade den kärnan
714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
