Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Karl Vennberg: Höstkväll i väntsal. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL VENNBERG
Tåget mot och tåget från
den vind som river sommarens affischer,
den hand som ritar in din färdväg.
Hur många spår har denna småstadsbangård?
Slipper längre se,
kan öppet sakna
franka steg med röda klackar
hland pölama från väskor eller paraplyer.
Och halvårsungens kink dör bort
när dörren mot perrongen slår igen.
Snart drar också stadens highbrow sina färde,
men genom dörren ut mot Järnvägsgatan.
Många nog finns inte längre kvar att avundsjukt bevittna
hur bildningen kan mumsa på sig själv,
kan blåsa ut och andas in sitt bubbelgum.
Bara han och hon i mockajacka
och några gråa rester
av onsdagskättjan, tonårsfnittret.
Brand i sju minuter eller timmar.
Någon störtar andfådd fram och köper en biljett
och rusar sedan snubblande förbi oss,
en spretig blå figur,
en hemslöjdssjäl från fjärran Nicaragua.
Fast sista tåget redan slocknar bortom viadukten
och det finns gott om tomma bänkar åt oss alla,
oss längst försenade av alla resenärer,
på väg till trakter ingen av oss känner,
till någon hållplats nära sjöar.
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
