Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Carl-Eric Nordberg: Walter Ljungquist — den intime visionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-ERIC NORDBERG
WALTER LJUNGQUIST - DEN INTIME
VISIONÄREN
i
Walter Ljungquist är årsbarn med seklet och
alltså nu jämnt femtio år gammal. Hans far
var köpman men samtidigt något av artistisk
livsnjutare, på en gång sakligt
effektivitetsin-riktad och lockad av bohemiska sidokast. Detta
återspeglas också tydligt hos sonen: i hans
svängningar mellan borgerlig
trygghetsförank-ring och anarkistisk uppbrotts- och
upprors-drift. Innan Ljungquist definitivt etablerade
sig som författare innehade han i tio års tid
eget boktryckeri i födelseorten Kisa. Under hela
denna tid skrev han dock mycket flitigt och
hade vid sin debut väldiga manuskripthögar
liggande. Att han omsorgsfullt förberett sitt
framträdande märks också tydligt: ”Ombyte
av tåg” är en utsökt genomarbetad debutroman.
Med den vann han första pris i en av BLM
utlyst pristävlan 1933. Sen dess har han
publicerat sju romaner och en novellsamling.
Ljungquist har egentligen aldrig slagit
igenom; man har bemött honom med respektfullt
men knappast entusiastiskt intresse. För inte
så få framstår han kanske rentav
huvudsakligen som författare till en rad angenämt
välskrivna underhållningsromaner. Men den
skenbart entydiga förströelsekaraktär hans
böcker ibland uppvisar döljer genomgående
högst ambitiösa avsikter. Bemödar man sig bara
tillräckligt skall man alltid bakom det lättsinniga
ferielynnet förnimma ett grubblande allvar,
bakom de graciösa sommarlekarna upptäcka
ett dj upspeglande problemintresse. Överhuvud
är Ljungquist en betydligt mer mångsidig och
sammansatt diktare än man kanske först är
benägen att tro. Det undanglidande leende som
skymtar i alla hans böcker tillhör både
romantikern och avslöjaren, både psykologen och
mystikern.
2
Ett överslag av Ljungquists produktion visar
dels hur fint hans böcker inordnar sig i samma
helhet, under samma grundproblem, dels hur
de ändå — på ett eller annat sätt — är
komponerade som kontraster.
Kontrastverkningarna har inga grova
brottytor men är ändå vid närmare eftertanke fullt
påtagliga. Särskilt tydligt framträder de kanske
om man presenterar böckerna parvis.
Mot den spröda tystnaden i den inledande
lilla kärlekssagan om Kim och Guje kan man
då sätta de högljudda upptågen i den följande
romanen ”Släkten står på trappan”. Den första
boken har egentligen bara två personer, den
andra är ända ut i marginalen packad med
folk. Den första är ett litet stramt behärskat
konstverk, den andra faller sönder i en rad
osammanhängande episoder.
I novellsamlingen ”En dörr står på glänt”
har tystnaden på nytt infunnit sig; dessa
berättelser lever främst genom sin utsökta
stäm-ningsförtätning, sin vibrerande poetiska
atmosfär. Man kan avnjuta dem likt romantiska
musiksolon: som pastorala pianoimpromptun,
som melankoliska violinstycken. I ”Resande
med okänt bagage” brusar däremot romantiken
fram för full, symfonisk orkester; det är en
bok som rentav utsatts för en katastrofal
romantisk översvämning. Många av dess sidor
upplever man visserligen som trolska
skym-ningspoem men personerna får aldrig några
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
