Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Carl-Eric Nordberg: Walter Ljungquist — den intime visionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER LJUNGQUIST — DEN INTIME VISIONÄREN
Walter Ljungquist vid tiden för debuten — med Hemingway på väggen
Ljungquist skildrar människor på samma sätt
som han skildrar natur, som han skildrar
landskap. Ja, människan är för honom helt
enkelt ett landskap: ömsom pastoralt solbelyst
och ömsom dramatiskt molnskuggat, uppfyllt
både av leende insjöidyller och av ödsligt
ruvande skogsdjup.
I regel rör sig Ljungquists människor inom
samma sociala skikt: en väluppfostrad
medelklass med lätta stänk av bohemlynne och konst
-närsdiableri. De för ofta en mycket behaglig
tillvaro, de lever ombonat och bekymmersfritt,
de behöver knappast slåss för brödfödan. De
har gott om tid att göra poetiska vandringar i
sommar landskapet eller avnjuta den trivsamma
mystiken under de låga taken i mellansvenska
präst- och herrgårdar. De är åtminstone i yttre
mening angenämt kultiverade människor som
sällan höjer rösten och aldrig gör sig skyldiga
till någon upprörande taktlöshet. Egentligen är
det bara i den också i många andra avseenden
avvikande romanen ”Vägskäl” som de ändrat
karaktär och lusats ned till hästskojare och
lönnbrännare. Men också där för de ofta
djupsinniga filosofsamtal och tänker i lyriskt
vackra vändningar.
Inte sällan låter Ljungquist berättelsen
utvecklas i jagform. Överhuvud betraktas
människor och händelser gärna av en speciell
person, upplevelser och iakttagelser silas och
genomlyses av ett utvalt temperament.
Därigenom skapas ett närbildsintimt utgångsläge
men samtidigt markeras en viss brist på
utsiktspunkter och överblickar. I de sista romanerna
växlar emellertid kameravinkeln ägare
betydligt oftare, där bryts perspektivet genom ett
mångfacetterat prisma. Det står i samband
med en tvetydigare verklighetsuppfattning, en
mer misstänksam verklighetskänsla vars
förebud man kunnat iaktta redan tidigare men som
med full konsekvens spelas ut först i ”Azalea”
och ”Nycklar till okänt rum”.
751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
