Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ebbe Linde: Teaterkrönika - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Invigningsprogram här var ”Furstens
äventyr”, en dramatisering av H. E. Allen efter
en novell av Dostoj evskij; och de bärande
rollerna uppbars vid premiären av Gudrun
Brost (en socialt äregirig och girig änka), Else
Marie Brandt (hennes renhjärtade dotter) och
Folke Walder (en åderförkalkad furste, som
dock alltj ämt är en fruntimmerskarl, eller gärna
vill vara det). Det var ett utsökt spel i en
omgivning som smakfullt och påhittigt
arrangerats av Sven Fahlstedt och Yngve Larson.
”Så länge sådana skådespelare går utan
engagemang måste det vara något galet med talet om
skådespelarbristen, som skulle hindra
upprättandet av nya stadsteatrar”, anmärkte en
kritiker med rätta.
Det är sant som det är sagt. Och man kan
tillägga att Uppsala stadsteater, som behövde
ett 20-tal aktörer och annonserade, fick över
150 ansökningar. Det talar annat språk. Men
ändå fortsätter konferenserna att upprepa
pape-gojfrasema om skådespelarbristen. Förehåller
man dem fakta som de nämnda, så svarar de
att inte många av de 150 är av den
första-rangskvalitet, som önskas. Men hur vet man
det, och hur vet man att de inte kan bli? Ett
är visst, de kan aldrig bli det utan scen att
spela på. Men den är så typisk, den kungliga
svenska benägenheten att fordra att kunna
starta färdigt från toppen överallt — när man
hellre borde ta fasta på Brita von Horns
exempel och litet varstans i kommunerna börja med
att stödja en liten kammarteater.
BOKRECENSIONER
ADANOI
harald FORSS: adanoi. harald forss’ förlag
uppsala 1950. 7: 50.
Titeln på harald forss’ nya bok torde vara
ett fult ord, åtminstone i judiska öron —
varför han valt den är, som så mycket annat i
boken, ett problem. ”Du skall icke missbruka
din Guds namn”, heter det i 2 Mos. och
”Adanoi” är det östjudiska uttalet för
”Ado-nåi” dvs. täckordet för det outtalbara
Jahve-namnet. Men att opåkallat använda även ordet
”adanoi” torde vara mycket fult. När nu forss
i inlednings- och titeldikten frammanar en
ghettostämning av gränder, stank och fulhet
där bemälte ”adanoi” som den personifierade
hädelsen ”axlar smutsig kappa” och vandrar
omkring bland ”tolvslagets lemurer” och andra
groteska och spöklika inbyggare i kvarteret och
plötsligt som Paulus blir slagen av ett
bländande ljussken, en nästan epileptisk vithet i
vilken dikten långsamt och översvinnligt tonar
hän, då undrar man om och i hur hög grad
diktaren haft en mening med det hela. Detta
så mycket mer som ghettomotivet i ett annat
av bokens bästa avsnitt är ledande. För med
forss, denne på det hela taget så abstrakte
diktare, kan man aldrig vara säker. Är han
en lärd man eller är han ett medium? Man kan
ställa sig frågan därför att halva denna
diktsamling är ett jonglerande med främmande ord
av olika grader, alltifrån avancerad
stock
holmska och romani till latin och hebreiska
och därför att detta jongleri ibland är av en
intelligens som avlägset för Joyce i tankarna
men ibland också verkar alldeles dumbt och
dövt och ändamålslöst, en Fart pour Part (utan
art!) vars övervägande meningslöshet till sist
står en i halsen. Nej, forss är nog medium och
därpå tyder också att han så sällan helt lyckas.
För det mesta i denna bok får nog betecknas
som poetiskt taskspeleri, dock inte medvetet
utan av ett annat sj älvbedrägligare slag, forss
tycks ha en tilltro till ingivelsens, stundens,
inspirationens maktfullkomlighet och
ofelbarhet som kommer honom — inte utan pretention
— att blanda banalt och acceptabelt på ett
beklämmande sätt. Och för övrigt: vad skall man
tro när man å ena sidan möter den mest
sofistikerade fria vers, försedd med kufiska
(Joyce-imiterande?) inskriptioner i petit av typen
”consulto in onoma”, ”comb bovertenti” etc.,
”samoa inseln vattnets croissant” etc., och å
andra sidan den billigast tänkbara
frälsnings-vers:
stråla för min blick o milda stjärna
giv att denna flod av ljus mig alltid når
mörkret du upplysa skall o stjärna
kärleken mig följa i ditt spår
strålande o stunder underbara
himmelska och sälla majestät
hjärtat med sin jubelsång vill svara
för du givit tröst åt det
771
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
