Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skan”, som också är namn på en av hennes
böcker. Att just den mycket ovanliga
människan — med risk för undantagsödets inlåsning,
fantasteri och högmodsattityder — skall sikta
mot den vanliga människans enkla helhj
ärtenhet, innebär äkta livslogik. Den parollen har
Emilia Fogelklou troget följt genom livet. Gång
på gång, framgår det av biografin, har hon
avsagt sig privilegier och fördelaktiga poster
för att följa en inre uppbrottsorder — till egen
förlust och mångas anstöt och förargelse.
Emilia Fogelklou, bokens Mi, föddes i den
prydliga garvar- och sj östaden Simrishamn och
växte upp bredvid en kvarn på en höj d ovanför
staden, i hjärtat av Österlens moderliga,
fom-tidsmättade, av havet sköljda landskap. (När
j ag i somras lärde känna Österlen verkade
landskapet på mig italienskt, jag vet ej varför.)
Föräldrarnas äktenskap var ovanligt lyckligt,
syskonskaran stor, andan i hemmet frigjord
och fruktbar. Ändå gjorde olyckan att barnet
Mi rammades i själva livsgrunden dels på
grund av en opsykologisk avsättning i samband
med ett yngre syskons ankomst, dels genom en
oväntad motgång i skolan längre fram. Hon blev
efter detta sammanknuten och svårmodig ända
till tjugutreårsåldern, då hon genom en
överväldigande, helt oväntad, religiös upplevelse av
mystisk karaktär återfick hälsan och fick
kontakt med en värld av ljus och skaparkraft. Den
upplevelsen blev kärnpunkten i Emilia
Fogel-klous liv, forskning och verksamhet på skilda
områden, ja blev den kraft som sammanhöll
en rikt utrustad och djupt originell människas
olikartade anlag. Att i botten uppleva,
genomarbeta och utstråla den vart hennes livsuppgift.
Biografin förs fram till den tidpunkt då den
mäktiga helgonbiografin ”Arnold” börjar, det
år alltså, då författarinnan gifte sig med Arnold
Norlind, och redovisar för bildningskampen
före äktenskapet. Barndomskapitlen är kanske
de konstnärligt mest lyckade, fulla av humor
och finess. Rörande skildras tonårens
kom-pensationskänslor. Flickan Mi hade ett
gömställe på vinden bland gamla textilier, dit hon
drog sig tillbaka för att skriva och tänka. En
gång hittade hon där i en läsebok Johan Henrik
Kellgrens karakteristik av Snillet: ”Om åter
vid åsyn... af alt som kränker förnuft och
dygd ... du känner ditt blod tändas, ditt hjärta
klappa... då, ädle! igenkänn Snillets
gudomliga röst; ... då fölg dit öde: Blif stor — och
olycklig.” Under strömmande tårar och
oerhörd sinnesrörelse avskrev Mi orden i sin
hemliga skrivbok. Detta var i sanning kom-
Den unga Emilia Fogelklou. Ett foto från 1890
pensation för brödernas öknamn ”Brinnande
hjärtat” och ”Eulalia”. ”Backfischen hade
upplevt en hemlig invigning. Vad den eljest
skulle leda till hade hon ingen aning om.
Kanske skulle hon skriva böcker en gång? Eller
vad? Hennes hjärta bultade våldsamt, där hon
låg bland de gamla textilierna och skakade i
gråt. Jaså, var det så att hon skulle bli stor?
Var det så att hon skulle bli olycklig?”
I fortsättningen berättas intressant om
studieåren i Uppsala och de intellektuella unga
föregångskvinnornas ofta mycket tragiska
problem. Studieglädjen är stor, och Mi tar upp
hemlig debatt med Hägerström i sin dagbok.
I ett annat sammanhang kommer författarinnan
in på den aktuella debatten mellan tro och
vetande. Hon skiljer — i en klar utredning —
mellan logik och värdevisshet. Det är
tänkandets uppgift att ”tänka rätt”; fritt kan man
aldrig tänka. Däremot är religionens innersta
väsen frihet:
Så måste då logik och värdevisshet, så länge de
äro äkta, av inre nödvändighet gagna varandras
strävan i rytmisk följd: bådadera bottna i människo-
775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
