Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och skribent — och så blev hon berömd, som
H. C. Andersen skulle säga!
Det skymtar för författarinnan, när hon ser
tillbaka, att hårdheten i hennes liv, som skulle
ha knäckt de flesta, ändå har skänkt henne
något. Och detta är väl obestridligt. Den
enastående verklighetsnärhet, som lätt kommer
andra författare, också de som står högre i
fråga om själsinsikt, nyanseringskonst och
etos, att vid omedelbar jämförelse med Moas
konst verka bleka, är en sådan vinst, kanske
direkt proportionell mot det genomkämpade.
Hemligheten med berätterskans grepp över oss
ligger väl också i att hennes verk har något av
folksagans urgamla själ. Vi älskar alla i tysthet
att läsa om fattiga flickor och vallpojkar, som
genom munvighet och gott förstånd samt
hjärtat på rätta stället slår sig fram och vinner,
om icke kungariket, så dock rikedom ur
fattigdom, upphöjelse ur förnedring. Episoden då
Moa och hennes mor i sitt nödläge hittar en
krona i gräddsnäckan är av denna
sagokarak-tär, fast helt realistiskt återgiven.
Sist några ord om bokens livssyn. Att man
blir kommunist under de omständigheter som
skildras är mer än förklarligt. Ty outhärdliga
förhållanden pockar på ändring och det
olidliga är till för att övervinnas. Den dröm som
stod till buds var kommunismen. I detta
avseende är boken tänkvärd, upplysande i hög grad.
Ensidigheten i greppet, det osminkat hårda i
målningen av fattigdomens olycka, har inte
skadat konstnärligheten. Tvärtom. Däremot
verkar ”Jag möter en diktare” inte befriande;
den för inte upp på någon besinningens och
människokärlekens höjd (över självkärlek och
klasskärlek), och författarinnan antyder inte
med ett ord hur hon ställer sig till den
förverkligade kommunismen, den som nu
praktiseras. Margit Abenius
UT ÖVER HAVET
Thorsten Jonsson: Dimman från havet.
Bonniers 1950. 9: —.
Thorsten Jonssons postuma bok är en svit
noveller som spelar i USA och tar upp
amerikanska problem — politiska,
livsåskådnings-mässiga, sexuella — till ingående debatt. Men
i motsats till alla andra böcker av europeiskt
ursprung behandlar ”Dimman från havet”
detta ämne inifrån. Berättaren är amerikan,
hans synpunkter är amerikanska. Det
förekom
mer några européer i novellerna, men de ses
med amerikanska ögon: inte som representanter
för någonting välbekant och naturligt utan som
oroande eller fascinerande eller motbjudande
eller smått komiska främlingar, som människor
från en annan värld (i början, nästan: från en
annan planet). Det är Amerikas röst Thorsten
Jonsson gör till sin, med mycken inlevelse och
med ett stort uppbåd av illusionsskapande
artistiska medel.
En svensk som talesman för amerikansk
självprövning: tanken verkar dödfödd, eller
åtminstone konstnärligt meningslös — trots att
man vet att Thorsten Jonsson verkligen kunde
Amerika bättre än de flesta icke-atlantider och
trots att man redan efter att ha läst de första
sidorna i ”Dimman från havet” erkänner boken
som ett alster av stor identifierande konst.
Perspektivvalet har emellertid en stark inre
motivering, som har att göra med Thorsten
Jonssons speciella upplevelse av den amerikanska
verkligheten. Han menade att Amerika alltjämt
är en okänd kontinent, okänd inte bara för
europeiska upptäcktsfarande utan också för
sina egna invånare. ”Jag har aldrig träffat
någon som vet någonting om Amerika”, heter
det i den sista novellen. ”Ingen vet hur det är
att bo där. Det börjar vid ett hav och slutar
vid ett annat hav och sträcker sig ut över det
andra havet, och vi är ännu i rörelse mot den
stranden. Sedan kriget kom har vi också varit
i rörelse ut över det havet och i år vet ingen
var Amerika slutar. Det är meningen med
dimman som kommer utifrån Stilla havet och
tränger uppför landet och sluttningarna: att
lösa upp gränsen mellan kontinenten och havet
och säga oss att vi är på väg ut över havet.”
Ut över havet: det syftar inte bara på den
fortgående expansion västerut, som man kan
studera i varje handbok om USA:s
samhällsliv och ekonomi, utan också på den drömlika
övergången mellan två existensformer som
egentligen inte har någonting annat gemensamt
än att båda är höljda i dimma, kända bara
genom framskymtande enskildheter •—■
enskildheter som är skrämmande eller värda att älska,
men som ingen kan göra sig en helhetsbild av.
Thorsten Jonsson vill alltså säga, att
amerikanen inte har någon särskild kompetens som
bedömare av sin egen way of life. Men han
vill säga betydligt mera än så. Amerika är en
förbundsstat; en kontinent; en livsform; i sista
hand ett mycket omfattande men mycket exakt
begrepp, en symbol. Debatten i ”Dimman från
havet” rör sig på två plan, den federativa (eller
780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
