Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
historiska skummjölken som återstår.
Naturligtvis är den aptitligt serverad, med all den
flödande ackuratess varav den store forskaren
är mäktig och smaksatt med en rad små
stimulerande nyfynd. Däremot blir man bedragen på
den psykologiska tolkning av ett komplicerat
kvinnoöde som tycktes stå över från den förra
boken. Eller rättare: författaren, som i företalet
snällt hänvisat till Tora Sandströms
grundläggande undersökning, drar fram åtskilligt som
ytterligare underbygger och stöder denna —
för att till sist ändå lämna den åt sidan!
Böök har sålunda fasthållit vid det drag
av trotsig självhävdelse som genomgår den
kuvade, åsidosatta Victorias hela levnad och
som bland annat tog sig uttryck i begäret
att till varje pris göra sig intressant. Inför
Edvard Bäckström försmådde hon inte att
skryta med sitt första självmordsförsök och
med det ärr som detta kvarlämnat på hennes
handlov. Hon var högmodig och stolt över sin
förmenta ondska; även den antog formen av
självhävdelse, blev ett medel att höja sig över
omgivningen, och det finns mycket, inte minst
hemlighetsmakeriet kring det ena barnets
död i späd ålder, som tyder på att hon
även härvidlag blåste upp sig i samma
genomskinliga syfte. Erkännas måste å andra
sidan, att kråkvinkelsmiljöns, det olyckliga
äktenskapets och den lagfästa omyndighetens
samfällda tryck bör ha varit fruktansvärt och
drivit reaktionerna i höjden. De psykiska
komponenterna i Victorias fysiska lidande har inte
heller undgått Böök: depressionen efter den
avslutade episoden med svensk-amerikanen
Quillfeldt — om vilken nytt och
intresseväckande material lägges fram — men också
en fördolt viljebetingad flykt in i sjukdomen,
en utväg ur det förhatliga äktenskapliga
samlivet, ett sätt att hävda sitt oberoende och odla
sina litterära intressen. Böök erkänner också,
att Victorias känsloliv var vad man kallar
onormalt, att hon hade att dragas med en osund
motvilja mot kärlekens natursida. Om de
tänkbara orsakerna härtill har han inte mycket
att säga. Att den ovetande flickan fick en
chock vid upptäckten av vad äktenskapet
innebar, är uppenbart och antydes också av
minnestecknaren. Han har lyckats spåra upp
biografiskt material, tidigare okänt, om den
stackars postmästaren, som utåt sett tycks ha
varit ganska beskedlig om ock något fjantig
och självfallet helt behärskad av sin tids
allmänna fördomar. Om han varit den ömme och
finkänslige initiatör som eventuellt kunnat
övervinna sin hustrus fatala hämningar, lär
alltid förbli förborgat. Själv har Victoria låtit
förstå, att hon fann honom snuskig och fysiskt
frånstötande, och det är ju alldeles tillräckligt
för att äktenskapet skulle bli olyckligt, för att
hennes egen komplexhärva skulle bli än mera
intrasslad och hämningarna stegras till
fri-giditet. Avskyn för den äkta mannen och för
det påtvingade samlivet med denne låg väl
också bakom hennes hemska avsky för sitt eget
barn. Sten Linder, som hann träffa den gamla
damen, visste berätta, att denna ännu på
ålderdomen i rikt mått återgäldade sin mors
onaturliga hatkänslor.
Frågan är väl dock, om inte orsakerna till
Victorias livsnederlag låg djupare tillbaka, om
det inte bottnade i en olycksalig bundenhet vid
fadern som hon aldrig blev kvitt. Tidigt hade
denne fäst den unga flickan vid sig med starka,
livsvariga band, hade halvt kamratligt
uppfostrat henne som den son han hade önskat
sig men inte lyckats dölja att han föraktade
henne för att hon inte var en pojke —
se novellen ”Ur mörkret”. Som märke för livet
bibringades Victoria härigenom ett
under-lägsenhetskomplex i sin egenskap av kvinna —
därtill närt och förstärkt genom en älsklig
inställning hos samtiden i dylika frågor! — en
motvilja mot sin egen kvinnokropp, dess
svaghet, naturliga funktioner och begär, som
åtminstone kan bidraga till att förklara tendensen
till självförstörelse, benägenheten att i sista
hand rikta de våldsamma aggressionerna mot
sig själv. Giftermålet var, som Böök framhållit,
en tydlig protesthandling mot fadern samtidigt
som den nära femtioårige postmästaren kan ha
tj änat som ett faderssurrogat, vars bedräglighet
utlöste de första häftiga reaktionerna. ”Den
viljestarka och envetna hade själv gillrat fällan
för sig”, skriver Böök och framhåller vidare,
att det oerhört stolta, viljebestämda,
krampaktigt anspända draget i all hennes handel
och vandel gjorde det omöjligt för henne att
rygga ett beslut, att erkänna att hon misstagit
sig och inte var i stånd att svara upp mot en
emotionell föresats — men han tycks vara blind
och döv för att alldeles detsamma kom att gälla
i fråga om hennes relationer till Georg
Brändes. Han drar fram en dröm, som Victoria
ofta plågades av i sin ungdom och som
återvände under hennes sista levnadsår, drömmen
om en person som på en gång var hennes bäste
vän och hennes dödsfiende. Mig förefaller det
uppenbart, att drömfiguren i fråga var fadern
(som tycks ha varit utan ansikte, ett typiskt
792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
