Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
möta den typiskt svenska utformningen av
”Servitude et grandeur militaires”. Douglas
har förmått ge läsaren en klar uppfattning om
yrkesmilitärens arbete och miljö och samtidigt
har han åstadkommit en ovanligt medryckande
åskådningsundervisning i den revolutionerande
utveckling vårt försvar under hans tjänstetid
genomgått, från indelningsverkets färggranna
kavallerichock till den gangsterinspirerade
an-fallsteknik som går under benämningen
fire-march. Här bryts den kärvt återhållna tonen
alltsomoftast av en smittande pojkaktig
entusiasm, särskilt starkt förnimbar i det laddade
avsnitt som skildrar situationen i Norrland
under finska vinterkriget och efter 9 april 1940.
Det underlag av självklar, flåsfri plikttrohet
som dessa sidor vittnar om ger till slut
helhetsintrycket av en innerst inne anspråkslös och
renhårig officer som inte har sett som sin
främsta uppgift att liva vaktposter och sätta
durchlopp på gröna subalterner, som inte
kommit sig upp i karriären genom trappspring,
vassa armbågar eller genomgripande reformer
av fotvinklar och mynningsbleck. Archibald
Douglas blev officer — av allt att döma förblev
han också människa. Staffan Andrte
STORA SCENER
Sven Hedin: Stormän och kungar. II.
Fahl-crantz & Gumaelius 1950. 24:—.
Andra delen av Sven Hedins pompösa verk
om framstående personer som han har lärt
känna är inte alls så intressant som den första.
Framför allt saknar man i del II de glimtar
av författarens personlighetsutveckling och
verk som gjorde del I så tjusande. Att Hedin
själv i verkets senare del träder i bakgrunden
vore visserligen för mycket sagt, ty boken
vimlar av högstämda skrivelser eller anförda
yttranden, där världsberömda celebriteter betygar
sin vördnad för den frejdade resenären. Det
blir lite enahanda i längden. Den personliga
narraktigheten är också störande: när Hedin
1935 träffade sin gamle vän fältmarskalk von
Mackensen på en fest i Stettin sägs, att ”de
eviga blixtkamerorna uppfångade den stora
scenen då vi åter efter så många år återsågo
varandra”.
Sven Hedin är en skicklig men också en
oj ämn författare. Det porträtt av Gustaf V som
inleder samlingen är rentut sagt ett tråkigt
oljetryck. Hedins skildring av kejsar Vilhelm II
som en nästan överjordiskt ädel förkämpe för
Europas fred övertygar inte alls; den bild av
kejsaren som skymtar i Folke Lindbergs
nyutkomna verk ”Kunglig utrikespolitik” bekräftar
i själva verket den traditionella engelska
uppfattningen av monarken. Hedin har i
memoarverkets senare del kommit in i sin tyska period,
och vi får en hel svit porträtt av tyska
härförare, som författaren lärde känna under
första världskriget. Hedin talar i devota
ordalag om den ”germanska urkraft och viljestyrka”
som präglade dessa framstående fältherrar,
men han skildrar flertalet av dem som
sannskyldiga tråkmånsar, vilka aldrig kunde kröka
läpparna till ett leende. Sambandet mellan
urkraften och det personliga uppträdandets
påfallande armod var kanske mycket komplicerat,
såvida inte bägge hade sin grund i en påbjuden
yrkesstil.
Åren har inte försvagat Hedins till stor konst
uppdrivna förmåga att vinna och bevara
vänskapsförbindelser. Vi får många, starka och
ibland rörande bevis för den saken. En av hans
bästa vänner under flera årtionden var Verner
von Heidenstam. En föreningslänk utgjorde
bådas svärmeri för Tyskland (”Germanerna
äro ju sedan gammalt det verkliga
demokratfolket”, skrev Heidenstam i ett brev från 1918,
som Hedin citerar, ”och hvad låge närmare än
att de med sin gedigna organisationsförmåga
skulle ta hand om vår tid.”). Men man får
intrycket att Hedin också rent personligt betydde
mycket för Heidenstam. Ett intressant och
enligt min mening mycket hedrande bidrag till
Heidenstams biografi, som Hedin avslöjar, är
skaldens långa, sega kamp för nobelpris åt
Georg Brändes och Guglielmo Ferrero.
Hedin avslutar sitt verk med några
pessimistiska betraktelser vilka annonserar en
upphöjdhet över stridsvimlet som han i verkligheten
inte äger. Han vill nämligen få oss att tro att
tyskarna 1914 räddade Europas kultur (s. 256
och 261). Åke Thulstrup
VÄINÖ TANNERS MINNEN
Väinö Tanner: Finlands väg 1939—1940.
Minnen och dagboksanteckningar från
vinterkrigets dagar. Översättning
från finskan av Hjalmar
Dahl. Bonniers 1950.
15:50.
Väinö Tanner har lagt fram sina minnen från
Finlands s. k. vinterkrig i en mycket tilltalande
797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
