- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIX. 1950 /
802

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Harry Schein: Filmkrönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMKRÖNIKA

Erich von Stroheim i ”Sunset Boulevard”

utplånar sitt j ag i ett totalt tj anande. Han håller
hennes storhetsvansinne levande eftersom
alternativen endast kan vara katastrofala. Han
tjänar henne som en preussisk officer tjänade
Hitler.

Peter Nobles biografi slutar med att Billy
Wilder, som tidigare regisserat von Stroheim
— i filmen om Rommel — kallar honom från
Paris tillbaka till Hollywood för att ge en extra
pikant krydda åt ”Sunset Boulevard”,
Hollywoods försök att skapa sig en tradition. Gloria
Swansons sista film som stjärna var just von
Stroheims sista regissörsinsats, fast
inspelningen avbröts vid ljudfilmens genombrott.
Wilder är rätte mannen att planera von
Stroheims come back i en film som handlar om
come back-motivets psykologi i dess makabra
hollywoodska perspektivförskj utning.

Filmen sysslar nämligen med ett halvverkligt
problem. Den har ingen kontakt med vår
verklighet och den är heller inte en ren
fantasiprodukt. Den skildrar en hollywoodsk
verklighet, den är en ohyggligt grym studie i en
medelålders kvinnas problem, som genom det
hollywoodska trycket tusenfaldigats.

Man gillar inte helt Wilders presentation av
handlingens lokala bakgrund. I filmen verkar
stjärnan som ett rent patologiskt fall och
Hollywood visserligen lite tokigt utanpå men innerst
inne så hjärtegott och snällt. Det är ett något

motbjudande koketteri, för det som är fel med
Hollywood är inte den i och för sig
överreklamerade excentriciteten, utan dess ruttna kärna,
dess felaktiga, socialt och konstnärligt skadliga
förutsättningar. Detta pressar Wilder in i en och
annan skickligt kamouflerad gest eller replik,
men man kan inte undgå tänka på hans
”Förspillda dagar”, där ämnets mindre lokalbundna
ömtålighet gav Wilder friare tyglar.

Filmens andra fokus är förhållandet mellan
den unge författaren och den medelålders
stumfilmstjärnan. Det är en fruktansvärt realistisk
studie i det amerikanska köns- och
generations-hatet, för ovanlighetens skull med mannen som
den prostituerade partnern. William Holden
gör här en fin prestation och lyckas med små
medel förmedla sin känsla av äckel, svaghet
och medlidande inför det paranoiskt
härsklystna kvinnovraket. Gloria Swanson spelar ut
sig själv, kanske för mycket i början där
hennes galenskap framställes så grovt att det verkar
konstnärligt ointressant.

Filmen är inte fullt i klass med ”Förspillda
dagar”. Den är något för lång och i vissa
avsnitt för plottrig. Idén med liket som speaker
är kanske väl vågad. Presentationen av
Para-mount-milj öerna och av några ”verkliga”
personer som Cecil B. de Milles, Hedda Hopper,
m. fl. smakar för mycket självreklam. I sin
helhet är det dock en mycket stark film, grym
som en opersonlig kirurg i sin nakna,
hänsynslösa behandling av människovrak.

Svenskt filmbibliotek

Wahlström & Widstrand har tagit ett
initiativ som bör hälsas med tillfredsställelse av alla
svenska filmvänner. I det av förlaget aviserade
filmbiblioteket tycks den svenska
filmlitteraturen få en länge efterlängtad plattform och
om man i fortsättningen kan hålla samma höga
standard som i den första volymen borde alla
rimliga kvalitetsanspråk vara tillgodosedda.

Serien börjar med ”Erotiken i filmen” av
Gerd Osten (Pavane) och Artur Lundkvist, två
för läsarna även från dessa sidor välkända
signaturer som tillhör den absoluta eliten bland
svenska filmskribenter. Var och en har skrivit
sitt avsnitt av boken. Pavane behandlar ämnet
mera filmprofessionellt medan Lundkvist, vars
uppsats är den tyngst vägande såväl till
omfång som i originalitet, försökt inordna
film-•erotikens psykologi i sina mera allmänna och
djupare sammanhang.

Lundkvist stödjer sig på ett par
filmpsykolo

802

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1950/0820.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free