Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
eremit, ödemarken för hans del representerad
av ett ljudisolerat sjukrum som han ibland
inte på veckor lämnade.
Hos Ludvig Nordström fanns samma
instinkt att, som det i hans mun fick heta ”gå
ut i öknen”, och periodvis isolerade han sig
hårt. Men detta var inte för att finslipa eller
stilistiskt raffinera. Tvärtom var hans
ut-trycksgåva tidigt mogen. Tidskriften Hvar 8
Dag, som gjorde sig en ära av att varje
vecka publicera en svensk originalnovell,
utlyste en pristävlan bland sina läsare (1907
eller 08): de skulle gissa vilken av tidningens
flitiga medarbetare som skrivit den eller den
berättelsen. På Ludvig Nordström, praktiskt
taget ännu obekant i litterära kretsar, gissade
alla rätt. På honom kunde man inte ta miste.
Närmast föresvävade honom nu efter
debuterna med mottagandets blandade valörer en
vittfamnande skildring på genomforskat
verklighetsunderlag, buret av fabuleringens fläkt.
Föresatsen antydes redan i
”Landsorts-Bohéme”s tillägnan till hustrun ”jämte övriga
[menas kommande] skildringar ur svenska
nationens liv.”
Planerna hade från början ett visst tycke
av svensk historia eller av kommentarer till
vårt lands öden och sociala evolutioner, vårt
samhälles andliga utveckling genom tiderna,
vilket allt skulle exemplifieras i form av skilda
romanförlopp, uppburna av skarpt etsade
figurer. Rollen av moralist i litterär mening
torde, om än outtalad, ha föresvävat
författaren. Men planernas yttre status kunde
variera från dag till dag. Symbolen Öbacka
som sammanhållande begrepp hängde han
länge fast vid, samtidigt som han ibland
tyckte sig vara hämmad av den och önskade
komma ifrån den.
Ett svep över en del titlar på hans böcker
eller broschyrer genom åren framåt visar hur
han mycket riktigt småningom sökte sig till
allt vidsträcktare terräng. Exempelvis:
”Idyller från Kungariket Öbacka”, 1916,
”Nationernas förbund”, 1918, ”Sverige och världen”,
1919, ”Stor-Norrland”, 1927, ”Världs-
Sverige”, 1928, ”Jag reste ut som svensk
och blev helt enkelt människa”, 1932.
Jag hade och har alltjämt för vana att varje
afton anteckna det huvudsakliga för dagen i
en dagboksalmanacka och under vårt
äktenskaps tidigare år rörde sig notiserna ganska
mycket om LN :s arbete.
1 januari 1912 står: ”L förarbetar sin
stora roman Lif och död”. Men redan 6/1
står: ”L arbete på komedin ’Äventyret’” och
5/2: ”L impuls till en pjäs och i dag I, II
akter, ’Bankstämman’.” Inne i mars antecknas
vid ett tillfälle LN:s läsning: biskop Agardh,
Geijer, filosofi. Nu hette romanen rätt och
slätt ”Öbacka”. Uppslag och titlar, känslan
att segerrikt nalkas något väsentligt och
dystert missmod växlade tätt. I maj kom LN så
ur humör att han den 19 vägrade gå med på
Strindbergs begravning, som vi dagen förut
varit överens om, jag fick gå ensam. Själv
låg han till sängs hela den dagen i grubbel. Ur
alla funderingar under ett par år, ur alla skilda
utkast bröt småningom den världssyn fram som
han skulle kalla totalism.
Två grundackord stod ju orubbliga: att han
skulle ge ”skildringar ur svenska nationens liv”
-— intet utländskt ämne lockade honom
någonsin — och framför allt kvarhållandet i sikte
av ”det osynliga leendet”, dock snart
otillräckligt som formel. Ett stort steg framåt
togs när begreppet totalism äntligen fick dess
plats. Leendet i novellen hade haft ett
poetiskt kåseris grace, men det räckte ju inte.
Till idylliker var LN inte ämnad. I totalismen
slår det sociologiska, det över-mänskliga ut
det privat-mänskliga, helheten slår ut delen.
Totalismens genombrott inom honom kan
delvis belysas av viss läsning. Han kände och
läste de moderna franska sociologerna, en
Le Bon (Psychologie des foules), en
Diirk-heim. Häften eller kanske årgångar av
UAnnée Sociologique förekom bland
tryckalster i hans arbetsrum. För Le Corbusier
kom han senare att hysa ett livligt intresse.
Under en kort vistelse i Paris våren 1910
försökte han utan att lyckas nå kontakt med den
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
