Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖMS FATA MORGANA
franska författaren Paul Adam, nu mycket
glömd men då i ropet, i vars
samhällsåskåd-ning han tyckte sig finna släktskap,
åtminstone att döma av en enda bok som han under
resan kommit att läsa. Han kände också till
den franska unanimistgruppen, vilken liksom
han själv sökte sig från den individualistiska
psykologin till den kollektiva med bl. a. Jules
Romains i spetsen. Romains lilla roman ”Mort
de quelqu’ un”, 1911, som återger verkan av
ett föga sensationellt dödsfall inom hela den
hyreskasern där den avlidna bott, gav LN
tillfredsställelsen av möte med en besläktad
litterär åskådning. I Sverige var detta
uteslutet.
Som känt är, har Romains småningom,
1932—44, realiserat något som liknar de
litterära avsikter vilka behärskade Ludvig
Nordströms liv: en roman i en mångfald
delar, här inte mindre än 27, berörande stora
områden av mänskligt och samhälleligt liv:
”Les hommes de bonne volonté”.
Nämnda sociologer eller diktare etc. kan
inte betecknas som läromästare för LN: hans
ledande idé var som redan sagts klar innan han
mötte dem. För honom bestod den akuta
svårigheten i att för sin tänkta stora gärning
finna en konkret, för alla andra tillgänglig
litterär utgångspunkt.
För honom gällde idéstomme, idén i
abstrakt mening, som enda groningsgrund för
de mänskliga emanationer eller för de
händelseförlopp, knutna till viss berörd epok, som
skulle tas om hand av fabuleringen. Allt
måste underkastas den innersta avsikten och
tjäna den. Givetvis förkastade han
”människoskildring” i ordinarie analytiska bemärkelse,
inte så att den inte borde brukas av dem den
passade, eller ännu passade: bland annat
respekterades alltid hustruns oavhängighet av
makens arbetssätt. Men han ansåg den gängse
romanen i stort sett vara en förbrukad
konstform, hur han än helhjärtat kunde beundra
de stora romanklassikerna, Dickens,
Thacke-ray, Balzac och särskilt Dostojevski. Romanen,
stormande utvecklad under 1800-talet, måste
dock nu gå nya vägar.
En bok från LN:s näst sista levnadsår,
1941, ”Kapten Åbygges vita väst”, en
relativt liten roman, kan användas som
lättillgängligt exempel på vad författaren, om än
i större proportioner än där, menade med
presentationen av en idé, en tankegång, via ett
enstaka, utåt sett ganska ordinärt
människoöde.
II
På hösten 1912 var LN färdig att utkomma
med romanen ”Ankarsparre”, som man
kanske vågar karaktärisera som ett försök till
tidsbelysning. Boken skulle visa att diktarens
fria leklynne och innersta allvar kunde
sammansmälta i ett enda, i en ny konstform. Skulle
det lyckas?
”Ankarsparre” hade varit ett besvärligt
arbete. Familjen hyrde det året sommarnöje
utanför Norrtälje och LN greps snart av
avsky för den långa ”förbannat sumpiga” viken,
ja, för hela landskapet som han ansåg
hämmade honom. Han flydde. Men rapporter från
Leksand, den ”öken” dit han tagit tillflykt,
vittnade inte om större lättnad där. I
september skriver han:
”— — jag vill inte ha igen den sista veckan!
För aldrig det! Den har varit en av de svåraste i
hela mitt liv. Jag vet inte hur många sidor jag skrivit
och kasserat, men rummet är fullt.”
”Boken måste belöna mig genom att gå ut i
25,000, annars blir jag inte nöjd.”
Tyvärr gick det inte så. Boken diskuterades
på sina håll, men den förtjusta läsekretsen
från ”Borgare” hade smält bort. Samma år
utgav förlaget en samling barnhistorier av
LN under titel ”Tomas Lack”, ett verk av
det älskvärda slag som allmänheten ville ha,
men diktaren tvärtom ville komma ifrån. Den
bokens tillkomst bottnade i en inkomstfråga,
men det gjorde ju inte ställningen gladare.
Sedan jag nu i dagarna läst om
”Ankarsparre”, frågar jag mig hur det är möjligt att
denna underhållande, väl sammansvetsade,
till
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
