Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖMS FATA MORGANA
beslut är fattat: jag stannar inte i Uppsala.
Han for också hem, fick mot mager lön
anställning i en tidning och började skriva för
brödet.
En sporadiskt återkommande oro för
brödet återfinner man genom hela hans liv. Såret,
faderns konkurs, vållade därtill ibland en
feber som tog sig uttryck i ett häftigt begär
efter rikedom. Oron var inte påkallad. Sedan
han gift sig, var man två om att hålla huset
gående. Hustrun hade satt in sitt visserligen
obetydliga mödernearv i villabygge,
Djursholm 1912, och familjens bostad blev
därigenom billig. Konsul John Ekman på Wäja,
en LN :s ungdomsvän, småningom en rik man,
stod alltid redo som mecenat, bekostande
resor, frikostig med en check då och då.
Förlaget var överseende, trots att upplagorna
förblev små. Men patron Lacks son hade svårt att
hålla i slantarna, om han än kunde få korta
ryck av minutiös sparsamhet. Grubblet över
ruin och grubblet över egen otillräcklighet
förpestade hans liv, emellanåt avlöst av fantastisk
tillförsikt och optimistisk sorglöshet.
I förgrunden levde de stora planerna och
fördenskull gjorde han periodvis
biblioteks-eller arkivforskningar. Men plötsligt kunde
han liksom tvingad bryta upp, byta
vistelseort, hans verkliga panaceum. Han var hemkär
och hade i Djursholm ett väl isolerat,
tillfredsställande arbetsrum. Men den outrotliga
övertron på ombyte, på att ”röra sig” jagade
honom åter bort, ut. Plötsligt kunde han också
finna det nödvändigt att skriva något som
föll ur ramen för det huvudsakliga arbetet,
exempelvis biografin över Lloyd George, ett,
infall, 1916. Och 1917 gav han ut ”Resan
till Cythere”, inspirerad av mondiala
framtidsvisioner. Givetvis betraktade han själv
ingenting som onödigt: med utflykterna från
romanen öppnades utblickar, tillfördes honom stoff.
Med eller trots omsvängningar eller nycker
i livsföringen, var han alltid i arbete, hemma
eller borta. Han ville som det hette ”göra
rätt för sig”. Det blev j ultidningsnoveller,
artiklar, kåserier, föredrag i aktuella ämnen
Ludvig Nordström 1918
eller debattinlägg, enkäter. Tidningsfolket
visste att ”Lubbe” — som han avskydde att
kallas och först långsamt fann sig i ■— gärna
lästes, bara han kom med något av sina
klatschande, originella, ibland farligt
respektlösa uttalanden, och det var aldrig fråga om
att han inte fick ordentligt betalt.
Det verkar naturligtvis sannolikt att den
stora uppgift han föresatt sig skulle fått ökade
chanser att realiseras, ifall han funnit sig i
att hänga fast vid detta enda, ifall han under
två, tre, fem år avstått från småarbeten, från
alltför täta förflyttningar, avstått från
splittrande infall och till och med från
publicerandet av någon ”mellanbok”, någon mera
hastigt tillkommen roman ”tills vidare”.
•—- Tolstoy använde tio år på sin ”Krig och
fred”.
— Tolstoy var en välsituerad man, kom
invändningen.
För LN :s ekonomi kunde det väl blivit
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
