Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIKA STIERNSTEDT
under åren 1917—19 haft att göra med, kunde
varit mer återhållsamma med förespeglingar.
Men det kan nu tänkas att de vägt den
lättrörliga, entusiastiska unga författaren, kanske
tjusats av hans ”snabba kvicka och forsande
talekonst” (Bertil Malmberg), men slutligen
affärsmässigt kyligt funnit honom vara lite
för lätt. Det låter sig väl också tänkas, att det
för de allierade gynnsamma krigsslutet spelat
affärsvärlden vissa chanser i händerna som den
ännu inte vågat räkna med under ovisshetens
dagar, då ett organ för dess intressen tett
sig som en tillgång värd stora offer. Slutligen
kan man tolka saken så, att LN drogs in i
en härva av sinsemellan divergerande
intressen som han inte genomskådade, in i ett spel,
där han aldrig mer än skenbart invigdes.
Han var inte naturligt skeptisk, men hans
misstänksamhet var lätt väckt. Föreställningen
att han förrätts -— en tankegång som bör
härledas ända från den inre kraschen vid
faderns konkurs, eller förr — fick nytt
landfäste hos honom, men han slog fort bort
besvikelseaffekten. Praktiskt taget var det hela
honom likgiltigt. Sannolikt hade han
inombords redan varit på återtåg.
Under en nyårstripp till vännerna i
Ångermanland skrev han hem:
”Tjäll 5 jan. — Folk skriker och jämrar sig,
men du vet att för mig är hela livet en
småbarnsskola och jag begär inte så mycket av
’förberedande’. Huvudsaken är att svenska folket börjar
upptäcka Sverige i världen.”
”–––-jag smådillar för mig själv med en pipa,
medan jag samtidigt läser några sidor då och då i
Le Diable boiteux eller Conrads An outcast of the
Islands — — medan funderingarna komma och
gå.––-Man ska aldrig säga aldrig, men filosofin
kommer jag nog aldrig mer att syssla med. Först
formar livet världen och sen begriper filosoferna
att någonting hänt, men vad som hänt kunna de
ju aldrig begripa, eftersom de aldrig kunnat enas
om vad som hänt vid skapelsen. Där stego de av
tåget.”
Och från ungefär samma tid kommer
deklarationen :
”Resorna ut, London, politik, tidning,
pänning-affärer, allt är som om det aldrig existerat.”
V
Som frukter av englandsvistelsen utkom
”Nationernas Förbund” och ”Dödsfabriken”,
1918. Man bör också räkna dit ”Sverige ■—■ en
lysande framtid” och ”Sverige och världen”,
båda 1919.
Nog kände LN den gångna tiden som
beklagligt stulen från viktigare uppgifter, men
fort nog prässade tanken på romanerna sig
fram i förgrunden igen. 1919 skrev han:
”Vet du, mina teorier och allt detta–––––har
jag under kris på kris fått nedsmälta. Vad som är
kvar är den bottensats av känsla, ur vilken årens
böcker skola formas”.–––––”Jag har sett mina
kommande böcker, jag ser återigen livet stort,
gåtfullt, obegripligt, heligt. Jag har smakat, luktat, hört
dem. Inte bara förstått teorin för dem. Den har jag,
nästan gåtfullt, glömt. Det är transsubstantiationens
hemlighet.”
Detta var ett brev från en lycklig stund,
daterat 14 juli. Men så är han tillbaka i
svårigheter och 22 juli låter det helt
annorlunda :
”Jag har kört fast i boken, så jag kan inte säga.
Jag har kommit underfund om en sak, och det är att
jag får dyrt betala för hela tidningsäventyret. Hela
min syn på världen var socialistisk, jag bedrog mig
själv och sökte en anti-socialistisk orientering. Det
slår tillbaka nu. En skildrare går inte ostraffat
baklänges, han måste vara där vägen rödjes och dit
måste jag nu igen.”
Det kan vara skäl här påminna om LN :s
socialistiska åskådning, då han senare
anklagades för att ha börjat gå
industrikapitalismens ärenden, t. ex. med ”Stor-Norrland”,
1927.
Hans folkliga inställning torde aldrig ha
förändrats, men han hade närmast aversion
för partipolitik, det kom år då han inte ens
röstade. Intresset för industrin sammanhängde
med hans starka fosterlandskänslor. I
industrins blomstring såg han en av landets
främsta tillgångar utåt och en viktig grund
för gott samhällsbygge. Jag har inte något
minne av att han läst Marx. Det är dock
möjligt.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
