Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Marika Stiernstedt: Ludvig Nordströms Fata Morgana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖMS FATA MORGANA
Apia, Samoa. Målning av Ludvig Nordström 1931
Under sommaren 1919 hette det vidare:
”Jag är glad att tidningen inte blev av.”-—
”När jag nu började arbeta kände jag att jag kunde
skriva, men svårigheten låg i att få rätt
uppslagsända i det stora material som jag sedan 1912 samlat
på, och den ledande kompositionens linjer.”-
”Jag ville inte på villkor förfuska en stor plan. Jag
kunde inte gå utom planen, då allt kastats in i den
som i en smältugn. Redan innan du reste hade jag
den tämligen klar, vad som fattades var, som sagt,
upptakten. Jag kom underfund om att Djursholm
inte gav den ro jag absolut måste ha och så reste
jag hit.”
Familjen befann sig för ombytes skull i
Ångermanland, medan LN inte vågat
hoppas på ostörd arbetsfrid på en plats dit
många andra gäster väntades. Han stannade
alltså ensam i Djursholm. Hur det kom sig
att han inte där häller fann ro, vet eller minns
jag inte, han var i varje fall solo i huset, och
han tog då sin tillflykt till Ingarö, där hans
yngsta bror med familj vistades för
sommaren.
”Jag har härute en natur, som påminner om min
hemtrakts, åter sammansmälts jag med Sverige och
vad det betyder behöver jag inte säga dig.
[Utåtvändheten under kriget åsyftas.] — — Mina
figurer har åter uppstått inom mig, men nu tillökade
med vad jag mött på senare år: samt att dessa
senare års andliga o. s. v. förskjutningar frigjorts
inom mig och objektiverats i typer.” — — —
”Allt efter Landsorts-Bohéme hade i mina böcker
jag glidit mer och mer i förgrunden, medan
figurerna förtunnats och blivit ett eko av mig. De
hade tjänat mig och därmed upplöstes det
dikte-riska för att slutligen ersättas av det fulla steget
över till artikelskriveriet och till den yttre politiska
och ekonomiska kampen under krigets tryck.”
Han var som synes fullt medveten om att
faran för honom som diktare låg just i
utåtvändheten. Ändå var faran större än han
fattade och han lärde sig aldrig att bekämpa
den. Alltför lätt, åter och åter, lockade nya
”äventyr”, undersökningar av skilda slag,
storreportage etc. Faktum är att dessa senare
ofta uppmärksammades vida mer än hans
skönlitterära alstring. Jag behöver bara påminna
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
